En ny dag – ett nytt år

Sitter vid köksfönstret hemma hos mannen min och ser hur solen skiner över gården. Längre bort i norr tecknar himlen att det är nederbörd på gång. Den där djupa stålblå färgen som vi människor känner lite förberedelse inför. På sommaren kommer tankar om att tvätten måste in innan regnet och nu i vintern; funderingar om jag inte ska ta och plocka ur bilen de persedlar som ligger och skräpar inför morgondagens färd till Mjölby. I morgon kan det vara modd och kyla igen.

Nyårsafton hade vi det stilla och skönt. Bara vi två. Vi är ju så pass gamla så vi vill gärna hemfalla i nostalgin, i minnet av att lyssna på landets alla domkyrkor. Mannen min berättade hur han som liten gick ut på farstubron samtidigt som domkyrkan i hans hemstad klingade över nejden hörde han den inifrån på radion. Jag berättade om hur jag kommer ihåg hur mor och far, andäktigt satt framför backelit-radion och väntade på att få höra tonerna från hemstaden. Staden de lämnat för att leva och försöka bygga upp ett bra liv i Småland. På den tiden var sträckan lång. Inga asfalterade vägar och dålig kommunikation. Jag var väldigt liten då och jag förstår inte hur de stod ut innan de fick återvända.

Det gamla året kan ingen återvända till. Lyckan som uppstod får följa med in i det nya året, medans olyckan gärna får stanna där den är. Tänker på en god vän som mer än gärna ser fram emot det här året. Hon vill inte ha tillbaks det gamla, för allt i världen. Hon fick under hela året följa sin systers dödskamp. Nu vill hon inte ha mera erfarenheter av slikt och hon tror att det aldrig kan bli värre än det som varit.

Dessvärre är det ingen som vet, och tur är det. Men… bort med det gamla och in med det nya. Låt ske, vad som än kommer. Människan har inget att sätta emot. Vi har bara att följa naturens lagar och undvika det som människorna själva bygger i förödelse och ondska. Båtflyktingar över Medelhavet som strömmar in i Italien för att undkomma kriget i Syrien. Det kriget tycks inte få någon ände. Det är för djävligt. Varför det pågår utan en lösning måste bero på sådant som jag/ingen inte förstår. Olja, naturtillgångar, religioner, ja, jag vet inte. Men att något, utöver det uppenbara ligger under ytan, tror jag bestämt.

Vi utkämpar våra egna små krig. Enkla och egentligen mest emotionella. Inga påtagliga utan mer självförvållade och mer eller mindre uppkomna ur frustration i den egna välfärden. Så känner jag för min egen del och jag borde naturligtvis inte påstå att genom mig själv känner jag andra. Men lite så kan det väl vara?

En reaktion på ”En ny dag – ett nytt år

  1. Absolut … lite så kan det vara! Vi har bara oss själva att utgå ifrån, och även om vi i mångt och mycket är unika varelser så har vi nog anhängare till vår livssyn och våra moralbegrepp. Många saker handlar om att vara för eller emot, och där skiljer vi oss inte så mycket skulle jag tro. Vi hamnar i olika fack och läger i de stora frågorna … det är bara i de små nyanserna som vi skiljer oss åt …
    Att reflektera över året som gott är något som jag gör varje nyårsdag. Det är en dag som jag stannar upp och gör bokslut över det gångna året. En skön dag för mig, och viktig. En milstolpe till som får sitt värde och sin plats i arkivet … för att hålla fast vid meningen med allt, och föreviga stunderna som berättar om att jag levt ett liv …

    Gilla

Lämna ett svar till Lollo Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s