Den förbannade Dagny

Kåseri (taget direkt ur verkligheten)

Dagny är en hetlevrad dam. Inte värt att diskutera invandringspolitik med henne för hon skräder inte orden och i vissa fall kan man förstå, och i andra går hon för långt.

Dessutom svär hon alldeles förfärligt. Men vad bryr jag mig om det, nu när jag är 88 år, förklarar Dagny, vad spelar det för roll. Svära är väl inte hela världen, förklarar hon vidare, men att jag röker och alltid har gjort det, det reagerar de flesta på. Undrar om de inte är avundsjuk för att jag lever och kan röra mig ändå.

Sist hon var till doktorn och sökte för sina onda leder, fick hon frågan om hon slutat röka som hon lovat för något år sedan.

”Javisst har jag det”, ljuger Dagny friskt, och ser på doktorn att han ser misstänksam ut och drar in lite luft i näsan.

”Ja, ja”, säger Dagny, ”du tycker jag luktar rök, men du förstår att det stod en hel skrälldus med folk utanför ingången och jag stannade där och drog i mig lite av ångorna innan jag gick in.”

”Är det sant det där”, frågar doktorn och Dagny ser troskyldigt och intensivt på honom och säger att det är sant. Samtidigt ser hon att det putar betänkligt innanför bröstfickan på doktorns rock. Misstänkt likt en snusdosa.

”Förresten så är det lika farligt att snusa som somliga gör, så det så”, menar hon och sneglar på doktorns bröstficka. ”Du ska inte tro att jag är dum i huvudet, för se den vägen går inte nikotinet vare sig på rökare eller snusare.”

Doktorn har förklarat att rökare inte kan få den hjälp som de önskar, om de inte lägger av med otyget. Men detta argument duger inte åt Dagny.

”Jasså minsann, så då tänker inte du hjälpa mig alls med mitt onda?” säger Dagny med både utmanande röst och utmanande ögon, som står som skarpa spjutspetsar i huvudet på henne, eftersom Dagny har förmågan att inte blinka. Hon kan låta bli att blinka hur länge som helst.

”Ja, jo, det är klart att jag ska hjälpa dig Dagny, men jag måste göra klart för dig att om du inte slutar röka så hjälper inte medicineringen, för du påverkar ditt skelett med ditt rökande.”

”Så fan heller” utbrister Dagny ursinnigt, ”jag har levt med den här kroppen i 88 år och jag har rökt i 70 av dem, så kom inte och påstå sådant förbannade strunt.”

När Dagny sedan ska på bussen hem, så vill inte den invandrande chauffören sänka bussen så Dagny slipper lyfta sin rollator.

”Nu är det du som sänker bussfan så jag kommer in”, skriker hon uppbragt. Förskrämd sänker han bussen så den elaka människan kommer in.

”Och när jag ska av så är det du som gör likadant, är det uppfattat?” ryter hon ”och du kör inte en meter förrän jag har satt mig! Hör du vad jag säger?” väser hon innan hon vandrar neråt i bussen. Chauffören skakar på huvudet efter henne, men kör inte en meter innan tanten sitter på plats.

Dagny har vid åtskilliga tillfällen varit med om att chaufförer struntar i att sänka bussen. Hennes rollator är tung. Den har stora hjul för att klara vinter och promenader utomhus. Ingen liten struntsak som en del fjantar omkring med, säger hon.

Dagny har en dotter som naturligtvis älskar sin mamma men hon kan inte fördra att hennes mamma svär som en borstbindare. Som sist när de var på ett köpcentra för att köpa långbyxor och blus till Dagny. Expediten kommer fram med ett par stuprör och Dagny höjer rösten.

”Är du inte riktigt klok? Ska jag med mitt stora arsele ha de där på mig? Hur ser det ut bakifrån och med rollatorn framför?”

”Men mamma, det är inne med smala byxor”, försöker dottern förklara.

”Det skiter väl jag i”, fräser Dagny och vänder sig till den unga expediten. ”Har du inga normala byxor för gammalt folk?” Dagny spänner ögonen i henne och flickstackaren rusar iväg för att få hjälp av sina kollegor.

”Men mamma”, försöker dottern, ”du kommer att bli jättefin i de där byxorna, de är moderna och snygga.”

”Jasså, ja då köper jag dem då, men en sak ska du få göra och det är att gå bredvid mig när jag har dem på mig med en blus nerstucken innanför linningen och så ska vi gå ut på stan och promenera, och du ska fan anamma gå bredvid!”

Dottern tänker över det hela och som tur är kommer expediten tillbaka med ett par tantbyxor och Dagny provar dem och mannekängar stolt i och utanför provhytten.

Den förskräckliga upplevelsen att behöva gå bredvid mamma Dagny iklädd endast en blus och tajta långbyxor, skjutande sin stora rollator framför sig, får dottern att andas ut.

Nu kan historien fortsätt i det oändliga med denna rättframma och svärande krutgumma, men vi slutar här för att återkomma när hon väl är död och begraven. Försvunnen från jämmerdalen och sittande på Gud Faders högra sida och resonera med honom vilket helvete han ställt till med på den stackars jorden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s