Hypokondri och Jehova

Jag har en syster som lider av det. Nå, inte för att hon lider själv, men hennes omgivning gör det naturligtvis. Ofta förekommande när det gäller mödrar med denna åkomma, så blir ofta endast ett av barnen utsatt för hypokondrikerns krav och manipulerande. I det här fallet så är det dottern. De två sönerna behöver inte besväras av trycket. För ett tryck blir det.

Dottern gör så mycket hon förmår för att tillfredsställa sin mamma (min syster) och knäar emellanåt och blir nästan hatisk.

Nu är det så att min syster även ingår i en religiös sekt som menar att hon får inte ha tv och hon får inte lyssna på vilken musik som helst för då blir hon utsatt för demoner och andra hemskheter, inte heller får hon klä sig som hon brukar. Hon som i hela sitt liv gått i jeans och varit på språng, dansat, sjungit och skrattat, måste ha kjol med sedesam längd, grova tantskor och helst knut i nacken. Helt under toffeln i allt vad denna sekt har för lagar, finner hon sig utan protester, och ovanstående är bara ett litet smakprov.

Här för liden när det var Nobelmiddag, så blev hennes hem invaderat av medlemmar ur församlingen för att se på hennes tv, som hon trots allt har kvar i sin ägo. Som dreglande hundar barrikaderar de sig i hennes vardagsrum och visserligen har de med sig lite kaffebröd, men att det är ett hyckleri utan like för en utomstående, är helt klart. Jag kan se dem framför mig och hur min syster svamlar med i dårskapen.

Min systers enormt stora ego, gör att hennes liv förminskas och blir till ett helvete. Det är ju så klart när en i grunden fritt tänkande människa böjer sig, så blir det naturligtvis kaos. Detta kaos vågar inte min syster ta tag i. Hon är helt i händerna på sin egen ynkedom som jag inte kan förstå annat än att det kommer ur den religiösa sektens uppfattning om hur människor ska vara inför den ”rätta” guden Jehova.

Ensamheten bidrar också till att man blir introvert. På eget bevåg och med bestämdhet, beslutade hon själv att flytta ifrån staden hon bott i i många år. Där bor också dottern på promenadavstånd. Numera är det 4-5-mil emellan och det skulle inte göra något, för hela församlingen höll ju till i den andra staden och skulle minsann vara henne behjälplig i allt.

Jo, pyttsan. Dottern som under många år varit en mamma till sin mamma, är den som fortfarande får bära oket. Men ibland orkar hon inte och stänger av telefonen och gör sig oanträffbar. Men inte utan att hon först talar om det för sin mamma. Då har det gått så långt att dotterns hela tillvaro hotas av utarmning. Nu har hon en underbar man som ställer upp, men han har en egen mamma som ligger för döden, men det respekterar inte min syster. Hon har det ändå värst.

När jag ser det här på avstånd och är en som vågar säga vad jag tycker om hyckleriet och som ser hur min systerdotter knäar, blir jag väldigt ledsen över deras situation. Både min systers i sin ensamhet och dotterns i sin stressande tillvaro.

Religion påverkar. Hur påverkar den mig? Tja, det blir att gång på gång få mig överbevisat att religion, med vilken gud det vara må – är skit.

4 reaktioner på ”Hypokondri och Jehova

  1. Nämen, kära hjärtanes … det där låter verkligen inte bra! Närmast låter det nästan som psykisk sjukdom … 😦
    Jag tycker oerhört synd om din systerdotter. Det är säkert synd om din syster också, men eftersom hon ”drabbar” lika mycket som hon ”drabbats” så känner jag ett visst mått av irritation kopplat till henne.
    Och det här med religion! Det sista du skriver kunde vara jag som skrev. Håller fullständigt med.
    Jag säger inte att man inte ska tro på något. Jag tror i stället att det är bra om man tror på något. Men att sätta namn på helgedomen (Gud, Jehova, Buddha … Tor … what ever) och personifiera som man gör med ”gudar” … det kan jag inte förlika mig med. Inte regler och förmaningar heller, för dem har minsann bara människorna skrivit.
    Att tro är att känna, och jag kan inte annat än tycka att tron snarare sitter i hjärta och bröst än på ett moln uppe himlen … eller mellan bladen i någon bibel eller koran …

    Kram till dig som måste stå vid sidan om och se detta … 😦

    Gillad av 1 person

  2. Tack för att du förstår. Ja det är svårt att stå bredvid. Jag älskar dem så.
    Just det du beskriver och fångat med ” Att tro är att känna, och jag kan inte annat än tycka att tron snarare sitter i hjärta och bröst än på ett moln uppe himlen … eller mellan bladen i någon bibel eller koran …”,vill jag också tro.

    Kram och tack för att du tittar in 🙂

    Gilla

  3. Religion är skit, i de flesta former – möjligen kan min egen hemgjorda variant passera nålsögat (vi lever för att leva, inte för att tillbe något) – stackars din systerdotter och stackars din syster (som nästan låter sjuk, deprimerad kanske?) – systerdottern måste säga ifrån utan att känna skuld (för den är ju hennes eget påhitt, den kan bara hon själv ta bort) – kram på dig, gillar din blogg (fast jag tycker det blå är lite mesigt) och gillar ditt namn!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s