Det rör på sig.

Mitt knä börjar bli riktigt skapligt. Promenaderna med Bamse kan bli längre, men oj vad kondition jag tappat. Det är bra underligt ändå att det ska behöva bli så. Frågar mig ständigt varför inte orken räcker till som förr, men blundar ihärdigt för att slippa inse sanningen. Men det är klart… är sinnet ungt, så vägrar det att acceptera.

Idag ska jag iväg och träna med min lilla teatergrupp. Är väl så däääär inspirerad, men kanske när jag väl kommer igång så…

Men i morgon bär det iväg upp till Åshammar där min vän bor. Hon har drabbats av lungproblem och jag är skyldig att visa henne de senaste rönen om hur hon kan bearbeta det själv på vetenskaplig väg. Låter tokigt, men så är det.

Vidare när det gäller det vetenskapliga är att informationen om detta flödar in, och hur detta ger liv tillbaka och hur människor faktiskt kurerar sig på egen hand. Nu är det så att dessa berättelser är helt personliga och inte kan baseras på medicinsk grund. Men vad gör det när det fungerar? Det är stort det som nu händer och jag är med på tåget för att dela kunskapen och att så småningom få en utkomst som förstärker min skrala kassa. Inte alls så dumt. Jag är inte längre en som envist håller mig fast vid en säker inkomst för att efter 40 år inse att den sjunker med över hälften, den dagen jag blir pensionär.

Javist ja… jag är ju redan det. Ett bevis på att, trots ett dåligt minne vill framstå som om jag vore kvar vid 40 sådär. Men visst är det ganska uppbyggligt?

Potatisodlaren är redan igång med planering inför vårens utsättning och höstens skörd. Igår kom han efter läkarbesöket och berättade att hans myelomvärde var nere på 1, och det har det aldrig varit sen den dagen sjukdomen upptäcktes. Likaså ligger PSA värdet under det normala och det är ju också glädjande.

Han ska dock fortsätta med den tuffa behandlingen men bad om uppskov i 14 dagar så han hinner hämta andan lite. Det är påfrestande att vara under isen tre dagar i veckan av veckans sju.

Undra om jag någonsin kommer att begripa hur jobbigt han haft; och har det? Troligen inte, och kan bara stå bredvid och titta på.

Igår var jag till vårt stadsbibliotek och skaffade ett lånekort. Inte klokt att jag inte gjort det tidigare. Fick hjälp av en trevlig dam när jag frågade efter min genre och fick med mig några inspirerande böcker hem. Hon förmedlade även vidare till en bekant hon har inom Badelunda hembygdsförening, som är den som allra mest kan hjälpa mig med min egen lilla saga från vendeltiden.

Slut för idag (tror jag)

En reaktion på ”Det rör på sig.

  1. Smått och gott i bloggen din … 🙂
    Skönt att knäet är bättre. Hoppas att du slipper fler halkolyckor i vinter.
    Just nu känner jag mig gammal som gatan, och har fått en värk i höger sida. Något som verkar spridit sig upp efter att jag känt av en ischias-liknande värk i höger ben en tid. Konditionen och självdisciplinen är inte vad den borde vara, och jag har 13 år kvar till pension … 😦
    Jag funderar på att börja med ASEA-vattnet igen (något jag funderar på titt som tätt), men än så länge får Renu28 räcka. Har inte råd med mer, och måste fokusera på det som jag uppenbart mår bättre av. Jag försöker intala mig att lite av de där signalmolekylerna sprider sig genom kroppen via ansiktet … hehe

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s