Ett steg fram och två bak

Den här veckan har jag fixat nytt pass och visum. Ska ju trampa en annan kontinent, om inte för annat än den egna aha-upplevelsen över att ha fått den möjligheten. Mitt gamla pass som gick ut förra året var alldeles obegagnat. Det här får iaf en stämpel och bara det…

Visst, jag har något att se fram emot men inte slutar jag gnälla för det. Nehej då. Vardagen är sig lik och i går kväll funderade jag över OCH konstaterade att min situation i livet inte är vad jag önskade mig en gång. Men som alltid drar jag täcket över huvudet och vaknar till likadana dagar.

Egentligen är det ju otroligt bra. Inga större åthävor behövs och eventuella förväntningar behöver ju inte uppfyllas. Men nu är jag fortfarande den gamla vanliga människan som vill ha fart och fläkt. Det stör. Energin uteblir. Håglöshet och bekvämlighet infinner sig som klister i kroppen.

Så klart… vädret… hehehehe…

Sonhustrun upplyste mig en gång för ganska länge sedan att jag var väldigt låg mot vårarna. Det hade jag aldrig uppfattat mig själv som, men just då vara jag riktigt nere och var väl medveten om det. Nu för tiden får jag påminna mig om att det kanske är sant. Jag vet att jag lever fullt ut när det är grönt, varmt och ljuvliga sommardagar. Hmmm… men så kort…

Saknar kommunikation och tystnaden dödar orden. Telefonkontakt avskyr jag och det är bra konstigt. Jag har en kompis som lever ensam och har telefonkontakt med sitt barn eller något av sina barnbarn då och då. Hon är nöjd med det. Hon valde själv en gång. Jag har inte valt det. Jag ville tvåsamhet till slutet. Åldras tillsammans och inte ens behöva ord för att veta vad den andre tänker. Dela morgonfikat och krypa ner i sängen och lyssna på en annans andetag.

Jag borde skämmas. Nu kommer bortförklaringar om att jag har det så bra. Där ute i världen existerar inte den omhuldade tillvaron för så särskilt många. På randen till att världen går in i ett tredje världskrig, fast vi inte kan tro på något sådant. Krig pågår hela tiden. Soldater dör, vanliga människor kommer emellan och förlorar allt. Sina liv och sina anhöriga. Epidemier som skördar tusenden och här hemma gnäller jag och många andra över vår händelselösa tillvaro, utan eftertanke.

Men den där eftertanken gör mig lite frustrerad. Varför tillåter jag mig inte att vältra mig i självömkan? Tja… vore det så klokt eller visar det att jag har lite sunt förnuft? Men tillvaron är ju här och nu. Alldeles inpå skinnet. Det kväser sinnet i den paradox som finns runtomkring.

Denna lördag är ensamheten självvald. Jag vill inte, ännu en helg, åka iväg någonstans för att få sällskapssjukan tillfredsställd. Inte heller tillfredsställa någon annans önskningar på mitt sällskap. Jag känner mig som en produkt som ska sugas ur och sedan återvända till vardagen och försöka få liv i den igen.

2 reaktioner på ”Ett steg fram och två bak

  1. Så väl du beskriver dina tankar och känslor. Jag är med dig i varenda ord, och känner det du känner. Tror faktiskt att jag är väldigt nära det du känner, så orden ”jag förstår” är inte bara en tom artighetsfras …
    Att skriva ”kram” i slutet av en kommentar har blivit som att skriva ”hej då”. Ordet börjar tappa sin innebörd …
    Men nu skickar jag i alla fall en ”kram” av digitala 1:or och 0:or. Tänk att allt vi skriver och gör på en dator kodas på det sättet, med 1:or och 0:or … En 1:a och en 0:a har ringa värde i sig, men en 1:a och många 0:or tillsammans skapar en stor siffra med betydligt större värde … Jag hoppas att min kram kodas till minst 1000 000 000 … 😉

    Gilla

    1. Åååååå, Louise vad det känns genom etern.
      Fast nu måste jag in och kolla vad jag skrev egentligen. Var lite simmig i huvudet igår och var ganska nerstämd. Det är bättre idag och ska allt ta och skriva om det. Kram i tusenfalt tebax 🙂

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s