Återträff

Ser fram emot återträffen med mina skolkamrater den 11 mars.

Färden går till Småland och jag talade med en av arrangörerna här om kvällen. Han berättade att det blivit ett visst bortfall från förra gången vi träffades, då vi fyllde femtio år allihop. På 18 år har vi förstås decimerats och jag är glad att jag är en av dem som finns kvar.

Under samtalets gång kom vi närmare varandra och han berättade saker som hänt honom både före skoltiden och lite efter. Jag fick förklara varför jag omedelbart efter sista sommaren där nere förpassades till Mälardalen, och fick samtidigt tillstå att det var ett av de vägskäl som kom att prägla mitt liv. Detta vägskäl var helt beroende på andras val, men jag hade, om jag haft förstånd, flyttat tillbaka och levt ett ”eget” liv, på den plats där jag faktiskt hörde hemma.

Nåväl, jag sörjer inte det som var och kan bara glädjas åt att få träffa allihop igen. Har en känsla från förra gången att samhörigheten fanns kvar då, och att den förmodligen kommer att finnas kvar den 11 mars.

Jo, jag var faktiskt dit ner för hmmmmmmmm… ca 10-12 år sedan och hade en utställning på deras bibliotek. Då kom några av skolkamraterna och även andra som kände igen mig – men inte jag dom. Mor och far talade alla om, för det var deras värv därnere som hade givit det största avtrycket av oss – hos dem. Kommer ihåg att jag sålde de flesta tavlorna och inte vet jag varför jag inte hittar skaparlusten för att kunna göra om det hela. Men den funderingen får jag leva med ett tag till, tills jag hittar tillbaka.

7 reaktioner på ”Återträff

  1. Jag har varit dålig på att hänga med ser jag. Du har ju plötsligt skrivit lite här igen …
    Men nu får du förklara … ?
    11 mars var ju förra veckan, men du publicerade det här idag?
    Säg inte att du har missat träffen?

    Kramis

    Gilla

  2. Jo, det också … Att träffa gamla klasskamrater är en omtumlande upplevelse. Jag har varit på 2 träffar med klassen jag gick ut 9:an med … För många, många år sedan så träffade jag även min låg, och mellanstadieklass … ett helt annat gäng och skola. Men då var vi bara 25 år och alla såg fortfarande ut som nyponrosor … hihi

    Jag tror att det kan vara jobbigt för vissa att återse sin klass, beroende på vad man hade för relation och roller. Mobboffer t.ex. är nog glada om de slipper ….

    Gilla

    1. Jo, det har du nog rätt i, eller så gör de som den där svenska filmen jag såg och som , jag tror, heter just Återträffen. Ta itu med det förgångna och bli utkastad från festen.

      För min del ifrågasatte jag förra gången min något utsatta utfrysningsupplevelse, och när förklaringen kom så förstod jag och kunde både förstå deras egna utsatta upplevelse och förlåta. Jag blev ju aldrig mobbad på det gängse sättet som idag. BAra lite ensam och utanför, liksom.
      Mina föräldrar hade en makalös förmåga att dupera andra människor och som mina skolkamrater sa: men din mamma och pappa va ju så rika.
      Fan, sa jag då… jag hade ju för tusan inte ens en macka med mig till frukostrasten.
      En värld utåt som skulle hållas fri från hemmets lilla helvete, var viktigt, framför allt för morsan.

      De va de….
      Kul att känna att jag vill skriva igen. Yes!
      Kram

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s