Beslut

Jag är en som har för många järn i elden. Nu står jag inför en viss sortering av allt jag har framför mig.

Hösten som kommer ska bli r-e-n och just ikväll måste jag bestämma om jag ska fortsätta med teaterverksamheten.

Nu frågar jag mig vad just det gagnar på för vis. Jovisst, jag har roligt själv, men får jag den behållning som borde kännas så där riktigt intensivt? Nej, det gör det inte – längre. Det uppkommer alltid lite småfunderingar under arbetets gång om det är värt det hela och iom det så är saken klar. För, funnes inte denna lilla tvekan så blir beslutet att jag lägger det på hyllan. Det är inte värt det. Det sliter både psykiskt och fysiskt. Som skrivare och regissör får man pendla mellan förtvivlan och misströstan – ifrågasättande och en hel del gnäll. Det sliter på kroppen att visualisera, inspirera. Stå för entusiasmen fast kroppen skriker. Gå och lägg dig!

Hur mycket ska jag hålla på med min andra lilla hobbyverksamhet? Ibland funderar jag på att sälja av och lägga ner, men då försvinner de där välbehövliga extrapengarna. Men… om jag börjar använda huvudet istället för kroppen, så skulle saken vara klar. Nu litar jag mer på kroppen än på huvudet, så jag väntar lite med det. Inte så roligt det här att erkänna att huvudet inte är så smart som det borde.

En gång i tiden var jag en sjusärdeles entreprenör. Ingenting fick mig att tveka inför nya projekt. Idag är det helt annorlunda. Jag är omgärdad av egen successiv nedbrytning i orken och det är för många i min omgivning som inte heller mår så bra och som behöver mig. Är det meningen? Jo, jag tror så. Inga nya projekt och ta bort gammalt skräp. Ge mig tid att vända mig mot de människor jag har kraft och vilja att bidra med min person, min optimism och min kreativitet. Ge istället för att ta – även för egen del s.a.s.

Kanske är det så att jag instinktivt känner att det är dags. Bli en stödjande mor och farmor. Bli ett stöd för min sjuke vän. Lugna ner mig och ta till vara på dagarna utan att alltid planera och se framåt efter ett resultat som ska gagna andra, främmande människor. Är det kanske dags att lämna över och låta flödet i tiden sköta sig självt, liksom. Jag kan ju faktiskt sätta mig ner och läsa en bok t.ex. ifall jag råkar komma på nåt nytt stolleprov. Distraktion i rätt ögonblick.

Att ge mig själv bestämda affirmationer är ett bra knep. Positiva sådana förstås, och som även talar om att jag ska vara rädd om mig själv och värdera det liv jag har kvar. Sätta upp det på väggen och läsa dem högt varje dag.

Men det blir ju bra. Då programmerar jag ju mig själv så jag inte hittar på mer sattyg. 😀

2 reaktioner på ”Beslut

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s