Att vara mätt på ett manus

(Råkade bläddra i gamla inlägg sedan 1av3-tiden och hittade det här och det kan jag skriva under på även idag)

Att författa och få ur sig en story kan vara påträngande, och förvissningen om att det är ett outsinligt ämne man påbörjat, så uppstår efter ett tag en mättnad. Så gör det för mig. Grunnar om det ingår i min personlighet att inte gå till botten ordentligt. För flyktiga iakttagelser och för grunt. Frågetecken – frågetecken?

Att börja analysera mig själv gör att jag helt kommer av mig i skrivandet. Ser att jag knyter ihop historien alldeles för snabbt. Precis som om jag vill bli av med alltihop. Glöden är borta. Det finns vändpunkter och det finns början och slut, men det är något som fattas.

Blir imponerad när jag ser hur någon annan har avslutat sitt projekt och det är över hundra tusen ord nedpräntade. Jag har bara drygt hälften i vardera mina projekt. I den tredje lilla boken är det bara 15 tusen. Iofs så ska det i den finnas illustrationer, men ändå? Frågetecken – frågetecken?

Naturligtvis uppkommer den ständiga frågan: vad håller jag på med egentligen? Jag är ingen författare och varför låter jag mig ledas in på sådana här eskapader? Vad är det som fattas i livet? Livet är ju där ute någonstans, inte framför datorn. Solen och våren är här och jag borde vara där istället.

Troligtvis är det fler än jag som har de här funderingarna. Nu är jag inte en person som tar så allvarligt på saker och ting. Är närmare Jean Jacques Rousseaus sammanfattning över sin person. ”Jag älskar att lata mig. Jag älskar att syssla med struntsaker, påbörja hundratals projekt och aldrig avsluta ett enda, komma och gå som jag vill, ändra mig när som helst.. och bara följa ögonblickets ingivelse.”

En tröst att fler av skrivande föregångare är latoxar och som utan besvär kan hävda sina, så kallade, skavanker. Så jag gör likadant. Åt fanders med påbörjade projekt. Gör något annat. Följ ögonblickets ingivelse. Med andra ord, vara mig själv.

2 reaktioner på ”Att vara mätt på ett manus

  1. Det kan vara plågsamt att vara konstnär …
    Jag vet varför du ger dig in i ”de där eskapader”, som du uttrycker dig. Av samma anledning som varje skapande och kännande människa har drömmar om att åstadkomma något från sitt inre liv. Sätta spår. Förmedla.
    Du är dessutom väldigt duktig på att sätta ord till dina tankar och fantasier, så du ska inte förringa dig på det där sättet. Jag har läst böcker av så kallade författare som inte ligger i närheten av din klass. Kan de kalla sig författare så kan sannerligen du det också. Är man författare enbart om man fått en bok utgiven? Det tycker inte jag …
    Jag har läst det du skriver och det är enastående bra och skickligt framställt … så det så … 😉

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s