Ojojojoj…

Skulle väl inte skriva om oansvariga och i mina ögon jädrarns äckliga människor, men kan inte låta bli. Jag lovade, för inte så länge sedan, att inte reta upp mig på sådant jag inte kan göra något åt, men i det här fallet kanske jag kan. Vet bara inte hur jag ska bära mig åt.

Hemma på min gata, i stan, så har vi ett litet grönområde där jag går och rastar lilla Bamse. Hans kottar plockar jag upp så sedesamt och slänger påsarna i respektive kärl som står lite här och där. Men på stigen vi går flankeras sidorna av STORA högar av någon/ra större jyckar. De behöver ju också bajsa, men inte plockas det upp. Nänä.

Nu har det gått så långt att utanför bakingången på vårt hus har det nu blivit lika populärt som i skogen. Därtill att det från balkongerna över berörda in och utgång kastas det ut en förskräckligt stort antal cigarettfimpar. Mitt upp i alltihop hade, här om dagen, en tjej fått hemfraktat en soffa som var inslagen i plast och kartong. Jag mötte henne när jag var på väg ut och vi hälsade så glatt på varandra. Inte kunde jag tro att både plasten och kartongerna skulle ligga kvar i två dagar precis utanför dörren.

Problemet är att det i huset bor 66 lägenhetsinnehavare, och den här tjejen har jag inte en aning om var hon bor. Nytt ansikte för mig och förmodligen nyinflyttad. Lika är det med de där balkongerna där det bor någon okänd som jag aldrig lyckas få reda på vem det är. Med fimparna, menar jag. Skit att bo i ett hyreshus med en blandning av allehanda karaktärer.

Sen är det ju inte bara ett höghus. Nej då. I ståtlig rad tronar sju stycken till, precis likadana. Så huuuuuur få reda på vem som har hund som bajsar hej vilt utan matte/husses efterföljande åtgärd. Ska jag sätta spika opp en stor skylt i skogen? Det kan jag ju göra. Och när det var fimpinvasion sist så satte jag faktiskt upp en prydlig lapp i entrén om hur lång tid det tar för fimpar att återgå till naturen. Lånade information av Fru Olsson som delgivit det på sin blogg. Det såg proffsigt ut med en bild och lite information från ”Håll Sverige Rent!” om hur både skräp, plast och fimpar tar god tid på sig för att försvinna av sig självt. Det hjälpte faktiskt. Ett tag. Nu är det ta mig tusingen helt bedrövligt. Jag skäms inte längre över att jag bor här men förbannad är jag på det totala och ohyfsade leverne en del har.

Så där ja, Nu har jag spytt ut lite av den bruna sörja som börjar samlas inom mig. Brun förresten, nä, gallgrön.

Annars mår jag ju bra. Fick hjälp av sonen idag för att få hem en soffa jag köpte på loppis, för 150 kronor. Den gamla som jag köpte på samma ställe för 400 körde vi tillbaka, för då kan stadsmissionen iaf få in några kronor på den. Den är riktigt söt. En tvåsits med tyg och inte som den förra i skinn som gjorde att jag nästan gled ur den. Kallt om rumpan var de också och Bamse tycker jag gjort ett bra val. Han har sin korg nedanför men tror någon att han håller sig där? När jag lämnar soffan intar han den, helnöjd.

🙂

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s