Trappan

 

 

Nu ska jag berätta om en trappa och hur den kan användas. Till förnöjelse och till död.

Det började för över 40 år sedan. En vänskap så tät att inga större åthävor behövdes för att den skulle bestå.

Kvinnan i fråga var en sådan som tog livet precis som det var. Klagade aldrig, trots att hon fick uppleva både det ena och det andra.

Men hon fick även möta kärleken och den månade hon om fram till hennes älskades död. Ensam förblev hon de sista åren. Visst ramlade hon i trappan, men upp till den äktenskapliga sängen skulle hon, för där fanns ännu doften och minnena kvar.

Så drabbades hon utav det vi alla fasar för. Cellgiftsbehandlingar som fick hennes hår att försvinna och oro över hur det skulle bli till slut, står väl troligt att hon funderade på. Om det vet jag inget för hon gnällde aldrig om sin hälsa.

Mina vägar gick förbi hennes stuga några gånger under de senaste åren. Alldeles för korta stunder kan tyckas idag, men nu är det inget att göra något åt.

Jag kan endast gå på hennes begravning.

Varför skriver jag en rubrik om en trappa? Tja, kanske jag tror på något utöver vad det gängse är? Att det ligger något bortom bergen – bortom blommorna och sången. Kanske ville hennes älskade att hon inte skulle behöva lida av sjukdom som han fick göra – eller finns det en mening att min underbara och finaste vän ramlar i trappan och slår ihjäl sig?

Hennes namn är Elisabeth. Hon och jag är exakt lika gamla. Våra barn lekte ihop när de var små. Hon tröstade mig när jag hade det som allra svårast i livet. Jag älskade och respekterade hela hennes väsen. Jag imponerades av hennes okuvliga vilja – hennes fasta förankring i verkligheten och för hennes människokärlek.

 

 

 

 

3 reaktioner på ”Trappan

    1. Hej Lollo och tack för att du läser. Jo, hon ramlade i trappen och hittades efter (troligtvis) två dagar.
      Hennes flickor brukade ringa till henne vara och varannan dag men denna gång blev det visst varannan.
      Jag var ute och promenerade en kväll i förra veckan när jag fick meddelandet. Då hade det gått några dagar och Elisabets flickor ringde runt och meddelade alla hennes vänner som hon hade i mobilen bl.a. Tur det här med mobil. Då står både namn och telefonnummer.
      Skrev det här dagen efter jag fick beskedet. Har inte hört något ännu om begravning och det tar väl lite tid eftersom det blir obduktion när någon dör ensam i hemmet.

      Kram på dig Lollo och jag var in och såg din senaste fina bild på grisen. Det tar sig 😀

      Gillad av 1 person

      1. Kram tebaks ❤ … Så otroligt sorgligt med din vän … 😦

        Ang illustrationen så hoppas jag att jag ska hinna. Är attans besviken på mig själv att tiden fått rinna iväg så här. Allt kom av sig när jag i februari fick veta att vi ska få vårt första barnbarn.
        Det blir en lite hektisk höst, men ofta går det bättre när jag får tidspress …

        Kramis

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s