Logistik – både ny och antik

En låda levereras på punktligt datum i USA. Skeppas iväg och efter 3 dagar finns den i MALMÖ och fortsätter därefter resan till GÄVLE.

Hoppsansa… dagen efter, hamnar den i ESKILSTUNA. Där står den några timmar och hamnar i HÄGERSTEN sent omsider, samma dag.

Efter ytterligare två villodagar återfinns den i OSLO och där blir den stående i fem dagar innan den återfinns i SLANGERUP, som är en stad i Fredrikssunds kommun på norra Själland. DANMARK alltså.

Men vart skulle den då, kanske någon undrar.

Jo, till en 85-årig dam utanför Västerås, som nu väntat i 13 dagar.

 

Så går det till med logistiken och vi får väl inte misströsta, men nog var det bättre förr? Eller hur?

Då kom grejerna fram och om man blickar tillbaka på de där som red över hela den amerikanska kontinenten och trotsade all världens motgångar, bara för att posten mååååste fram. Det fick bära eller brista. Fram skulle det. Och… det tog sin tid. Men det var lugnare då. Då kunde man vänta i månader och år. Idag vill vi ha våra post/varor vid dörren exakt som det är utlovat.

Vi är bra gnälliga. Jag tycker så. Är det inte livsviktiga grejer så… men vem 17 beställer det pr postleverans?  Bring och Landmark tracking och Schenker och allt vad de heter får vi vara glada för att de finns ändå. Hur skulle det annars bli. Jag vet att skulle logistiken klappa ihop på de svenska vägarna, så skulle det bli kris av värsta sorten. Allt skulle stanna av. Inga transporter betyder tomma lagerhyllor i affärerna och då kan inte stadsborna (de där som aldrig varit utanför 50-skyltarna) gå till coop eller ICA och köpa mjölk och bröd. De skulle översvämma landsbygden och tigga bönderna om en skvätt och kanske lite mjöl till ett brödbak, fast de idag tycker att både kor och bönder kan vi vara utan.

Nu svamlar jag ut igen men jag vet att min mamma satt på sin pappas flak som han hade fram på cykeln, och följde honom på en vinterväg mellan Västerås och Bålsta, för att cykla hem igen med en säck potatis. Då var min mor tio år och året var 1917. Första världskriget. Min morfar var hamnarbetare i Västerås hamn och när det mot krigsslutet började komma in båtar med kaffe var lyckan total. Då fick gubbarna som lastade ur (med skyffel och för hand) plocka med sig hem, de kvarvarande bönor som satt fast i väggspringorna inne i lastutrymmena.

Rätt så kul att ha fått höra detta från mor. Inser inte (som tur är) att jag är rätt så gammal -hmmmmmmmm.

😀

 

2 reaktioner på ”Logistik – både ny och antik

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s