Att flytta för många gånger…

 

 

… innebär att somligt försvinner. Sedan unga år så har jag naturligtvis som de flesta andra ett fotoalbum, där min barndom blev dokumenterad. Jag hade tur för min syster fick en lådkamera när jag var 7 – 8 år. Men som sagt… nu hittar jag inte mitt album.

I det finns alla skolkorten och naturligtvis mina föräldrar, kompisar, djur och händelser av alla de slag.

Nu är ju detta en världslig sak. Jovisst, men jag är ju inte dö än! Fatta! Borde få sitta och titta i det och minnas. Nu måste jag dessutom anstränga hjärnan för att komma ihåg. Det är minsann inte världsligt. Det är mänskligt.

De va de om de.

På spisen puttrar rödbetorna. De där bamsarna som jag faktiskt tog kort på och tänkte lägga in någonstans. Ha… Fippla med det orkar jag inte. Vet inte om bilden ligger i kameran eller mobilen. Ett elände det här med för mycket grejer till allt. Hur som helst så väger säkert en; ett halvt kilo. Vi fick dem gratis för att de var för stora att sälja över disk. Hälften har jag kokat och lagt in och det blev hur lättuggat som helst. Vi trodde att de skulle bli ”träiga”, men icke sa N…

Vad mer? Jo, förkylningen börjar lätta. Hahahaa… det bevisar ju rödbetorna. Hade inte orkat eller iddas annars (undrar om det ordet finns?) Ids och iddes finns men för att slippa skriva om en hel mening så får det bli ”iddas”!

Vad vill jag mer basunera ut?

Jo, läste om ordet tillit. Finns hur mycket som helst att säga om den innebörden, men ingenstans finns en lättare förklaring än förhållandet jag och min lilla vovve har för varandra. Speciellt från hans sida. Jag ser det i hans ögon. Hans sätt att luta huvudet mot mitt bröst. Längtan i blicken när han vill upp i knäet. Osv. Vet inte om det är likadant med katter. Hade en katt i 17 år. Vi var mera som kompisar och jag var hans huvudsakliga mattransportör och tillika härbärgerare. Men rolig var han min katt. Vi snackade liksom. Eller rättare… det var han som kom in och ville ha sitt behov av social gemenskap innan han försvann ut igen. Alltså hade han någon form av tillit till mig, rent praktiskt och jag får väl säga att min tillit till honom var väl den att jag visste att det var han som bestämde.

Från förvunna album över rödbetor – hund och katt så slutar jag nu, för annars försvinner energin alldeles till rödbetskoket. Det ska ju till lite mera doningar innan det är klart.

😀

4 reaktioner på ”Att flytta för många gånger…

  1. Trevligt att de inte var träiga, och väl så trevligt att ni fick dem och att de inte bara kastades bort ☺
    Det är skönt när förkylningar släpper greppet och man kan börja fungera så smått igen.

    Gilla

    1. Jag har några kvar. Gjorde så på 70-talet då jag var väldigt intresserad av hälsokost. Intresset har dessvärre svalnat lite men mycket sitter kvar i ryggraden. Hetta han inte Aake Waerland, norsken, som var en god förespråkare?

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Mrs Olsson Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s