Hyckla kan man tycka

 

Hyckleri. Vad är det? Utan att följa någon form av exakthet utgår jag från mina egna iakttagelser.

Har jag själv hycklat? Ja, det har jag. Många gånger.  Eller har jag hållit god min i elakt spel? Jo, det är så för jag har hela mitt liv varit rädd för konflikter, gräl, hårda och högröstade ord, maktmissbruk och ”de som vet bättre”.

Jag har alltså hycklat, och med det har jag sluppit konfrontationer. Men djävlars om det gått över gränsen. Då har det gått hett till. Så blir det när man inte har någon egentlig träning. Många strävar efter både konflikter och konfrontationer bara för att göra sin mening hörd. Jag har istället tigit och gått undan och som en sa: förringat mig själv. Kan det vara sant?

Ingen kan slicka sig själv på armbågen. Så känns det när jag kan tänka; att jag borde ändra på mig. Ta till humöret och inte skräda orden.  Jag vet att det är aningen för svårt, även om jag uppnått en så aktningsvärd ålder som 69, men rädslorna sitter för djupt.

Jag fortsätter hyckla och gräver ner stridsyxan. Tänker: inte den här gången heller och inte värt besväret. Så går tankarna och det är ett stort HYCKLERI ! Jag ljuger för mig själv. Eller?

Vad leder det här till? Förgrämelse?  Faktiskt nej; men jo för stunden. Tekniken som jag en gång lärde mig för att bibehålla mitt inre lugn hjälper mig. Yoga.

Motparten; ja det finns ju alltid en sådan och den mår ju inte bra. Så är det ju. Det spelar ingen roll vem som ger sig på mig, så har den ett handikapp och det är jag alltid medveten om. Ursäktar. Javisst, varför inte? För inte är väl det att ringakta mig själv? Eller? Faen vet!  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s