Det är advent

 

 

Jaha ja. Prästen där uppe i predikstolen vände sig till barnen i barnkören, när han idag utgöt sin predikan om en ”själens gymnastik i väntan”. Mycket fostrande och nyttig sådan. Förstärkte det hela med att vid varje lucka skulle det kunna vara en kola eller något annat mumsmums.

Kontentan var väl att ge barnen en vägledning om väntans innebörd och hur karaktärsdanande det är, men jag fattade inte ett smack. Lite långsökt för mig, men jag är väl för gammal. Visserligen är de flesta av dagens barn vana att få sin vilja igenom med snabba resultat, men det finns ju faktiskt andra barn. De där som m-å-s-t-e vänta för det finns inga pengar till vare sig det ena eller andra. Sen tror jag att han glömde att barn inte gör som man säger utan de gör som den vuxne gör. Det är ju väntan på Jesusbarnet, förklarade han, som var det viktiga i hela processen. Jo, pyttsan. Vi ÄR för avkristnade. Inte en unge på mils avstånd som inte väntar på något annat än tomten och julklapparna.

Det här med kalendrar tror jag påverkar mer än vad det ger sig ut för. Att vänta ska vara något naturligt – UTAN belöning i slutänden. Jag har alltid varit motståndare till veckpeng – med vidhängande rusning till godisdiskar och kiosker över hela vårt land. Snabb handel – stor glupsk fröjd – och stor tomhet som efterätt. Därefter en lång väntan till nästa kulinariska fröjd.

 

Hur som helst var det skönt att få sjunga idag. Vädra lungorna lite. Men det blev mycket mima också, eftersom jag varit frånvarande så pass mycket med min rara förkylning. Efteråt blev alla som var hågade välkomna in i församlingsgården på potatisgratäng, kassler, kaffe och kaka. Alldeles gratis men det gick bra att lägga en slant i en anspråkslös korg på flygeln; utifallattmanvarhågad. Jag hängde på för att dels bekanta mig med lokaliteterna men även att kanske få lite mer personlig kontakt med körmedlemmarna som faktiskt, fast vi är glest utspridda, är mina grannar. Jag har svårt att komma ihåg både namn och väderstreck där byar och gårdar ska ligga. Men jag försöker.

 

Min kära vän Siri, som blev opererad, mår hyggligt och bara det känns som en belöning denna söndag/första Advent. Men mannen min mår inte bra. Idag vet jag inte vad jag ska göra med honom. Det går liksom inte att jolla och vara pjuttenutt med en man på 71 som har full insikt i sin sjukdomsbild. Hmmm.  

 Ska han gå före sin gamle bror som alla i den släkten väntar på ska ge upp andan. Bra mycket äldre men seg som en gammal skosula.

Jag kan inte råda över liv och död. Lika lite som någon annan, men… man kan vara rädd om sig på olika sätt; utan att vara pjoskig förstås. Nu blev jag sugen på godis också. Hmmm… hur kommer det sig?

 

 

 

En reaktion på ”Det är advent

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s