Julfundering

 

Betrakta julen är en sak och julbetraktelse en annan. Det kan vi väl vara överens om?

Nu ska jag betrakta min jul. Vilken upptäckt har jag gjort utöver, för att kunna lägga ner skrivarmöda med något som är lika år från år. Så jag struntar i det yttre och går till det inre och letar.

Leonard Cohen fick mig att lystra till och glädjas. Han menade att det inte lönar sig något gott av att hela tiden leta efter sitt eget jag. Det ljungade till i hela min kropp när han sa så. Behövde inte känna mig så sabla ensam och utanför.

Julen behöver inte uppfattas som något glädjefyllt utan kan helt enkelt få vara precis som den är. För mig en vanlig dag, helt utan tankar på helighet och inte heller nämnvärd kommersialism. Det är som att köpa blommor till begravning. Frågorna ställs inom mig om det inte kunde varit bättre med en blomma medans man lever… gammalt uttryck men sååå sant. Var finns alla kärleksfyllda ord under dagar som inte har med jul att göra?

Jag tror att jag är alldeles för lyhörd med att höra vad andra säger. Kan man vara sådan? Introvert och extrovert pratas det om i dessa dagar. Tänka sig. Det är ju hur man agerar, men hur är man rätt mottagare? Mina öron står vidöppna men tanken är lite seg, så jag fattar inte allt som sägs, på en gång. Bara ibland.

På somligt kan jag snabbt kräkas på under denna jul. Och med det vill jag ha sagt att jag bör hålla mig borta från Tvn. Kyrkorna håller på med någon form av gemensam manifestation. Och det kan de väl få göra. Men när prästerskapet i skepnad av en vitklädd kvinna, påstår att Gud tog sin boning i Marias kropp och sprängde mödomshinnan inifrån…………. då skrek jag på mannen min som råkade hålla i den där kanalväljaren: Stäng av för f-n!

Så jag åkallar alltså motsatsens herre när jag reagerar som jag gör. Gör likadant om jag ramlar på isgata och smackar ändan i backen. Brukar vara ensam på promenad med Bamse, som inget fattar iaf, och det är tur att ingen hittills hört mig, för då skulle folk tro att jag tillhör en subkultur, för där kan språket vara lite sämre, har jag hört. Avvikande och javisst, känner att jag kan vara abstrakt och näst intill burlesk i vissa sammanhang. Vet inte var jag ska göra av med det bara. Skriva är ju bra men i vilken form?

Men ibland kan jag känna att jag skulle nog passa i en sådan avvikande kultur. Inte nöjd med någonting. Vill förminska mig själv och gå och gömma mig någonstans. Försvinna för gott. Näää, inte sååå men apropå det, så fick jag mig ett gott skratt idag. Karlar måååste ha en benägenhet att stånka mer än vi kvinnor. Lite generellt sett, menar jag. Idag när jag var ute och gjorde morgonrundan med Bamse, så planerade jag faktiskt både det som skulle komma med begravning, bouppteckning och var jag skulle ta vägen över huvud taget efteråt….

När jag kom hem och det började närma sig att vi skulle få främmande en stund, så började det tilltänkta hrmmmmm, dammsuga. Snopen? Japp! Det går upp och det går ner. Och nu har det varit jul igen. Tänka sig. Hipp hopp fallerallera. En fröjdetid för alla. 😀

En reaktion på ”Julfundering

  1. Men herre gud, kvinna! Var min första reaktion haha.. vad du än tar upp så blir det knorrar både här och där, så roligt läsa. Och så glad vi möttes på den där skrivarsidan 🙂 Ta väl hand om Dej ❤

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s