Första dagen på 2017

 

Här är tyst. På avstånd hör jag Wienharmonikerna fila på med sin Nyårskonsert. Har den på så tyst som möjligt för jag måste ha lite ljud, annars blir jag tossig. Mannen sover och kommer förmodligen att göra så hela dagen. Lika i går men orkade tillbringa kvällen tillsammans med min bror och svägerska. Hans optimism är otrolig men det kanske har att göra med morfintabletterna han äter sedan några dagar tillbaka. Jag vet ju inte. Biverkningslistan som ligger medpackad är så lång så det är ingen idé att ens läsa.

Jag har varit på promenad med Bamse och det är väl snart dags för en till. Solen skiner utanför och det är några grader kallt. Facebook är lusläst till leda och min blogg där jag har några stycken är lugn. Var in på one.com där jag har min egentliga blogg och galleri, men orkar inte ta tag i den igen. Inte just nu.  

Önskar att jag kunde hitta den där energin som behövs för att sätta igång med någonting. Men det gå ta mig f… inte. Jag lever just nu och här och tiden där ute bara skenar sin väg. Att teckna ner lite tankar känns ändå ganska hälsosamt, öven om det är någon stackare som trycks ner i stövelskaften när och om detta läses. Det gåååå inte att bara vara glad. Börjar förstå det.

 

Nu ska jag gå till attack med stavarna – MOT SOLEN !

6 reaktioner på ”Första dagen på 2017

    1. Du känns som en varm finstickad yllekofta som jag sveper om mig. Idag behövs en sådan och det är bra underligt… det man behöver – det ramlar bara in.
      Tack! ❤

      Gilla

      1. Oh, det var det finast beröm jag fått på länge. Tack, det värmde gott i hjärterötterna! Och du, just nu behövde jag det lite extra efter att just ha kommit hem från mamma som oroar mig med att bli allt virrigare mellan varven… Rack vännen 😚

        Gillad av 1 person

  1. Inte kan man vara glad alltid, svackor måste finnas annars skulle vi ju inte veta när vi är glada 😉
    Glöm inte att rädsla kan förstärka smärta och hyperventilerar gör vi också av ångest.
    Så gott att du kan stava av dig både i naturen och på tangentbordet. Men mot solen?! Hur långt tänker du gå! 😉 Vänd inte näsan mot söder bara för här är det regn och tjockgrått, en dag som inte blev dag.
    Men nu har det har i alla fall vänt mot våren! 🙂
    Kram!

    Gillad av 1 person

  2. Vännen – du får faktiskt bli trött på din man, även om han är sjuk – det är rimligt och det är mänskligt. Viktigt att du också tar hand om dig själv, på de sätt du kan hitta. Själv är jag inne på tredje veckan tillsammans med fd maken… Han är snäll, han är omtänksam – och jag blir emellanåt så där vrång som jag kunde vara när vi var gifta. Kram på dig och kram till L.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s