Min Granna Granne

Min granne är en kvinna. Jodå, hon har en man, men han är inte så intressant som granne. Det vet jag inget om – ännu.

Nåväl, när jag flyttade ihop med denna hära ”L”, så hade han redan etablerat kontakt med grannarna. Men bara på den ena sidan av huset. Det blir ju så ibland. Tillfälligheter och positivt första möte.

Nu har jag bott här, i stort sett, ifrån början av sommaren. jun jul aug sept okt nov dec = 7 månader. Det är ju i-n-g-e-n-t-i-n-g av en livslängd.

Men för att återgå. Grannar va´ de´.

Denna kvinna har under hela tiden utan att skava på tröskel blivit mer än bara granne. Hon har blivit en fin vän. Hennes man får naturligtvis hänga med på hennes bekostnad. Han är charmig på sitt sätt men har inte hennes empati, som hon delar med sina medmänniskor.

Redan innan L blev sjuk och innan jag flyttade in här, så har hon under 5 års tid då och då tittat till och visat att hon sett honom. De har fikat ihop och varit synlig för honom. Alltså, en granne som en granne ska vara. De två har en platonisk relation. Den är fantastisk och jag är så gammal nu så det skulle vara otänkbart att vara svartsjuk. Hon ”ser” även mig och frågat flera gånger under hösten om jag velat följa med än hit och än det. Klart jag sagt ja. Jag har vävts in i hennes krets.

Så här skulle väl alla vara? Delaktiga och mänskligt kärleksfulla utan att vara ute efter egen vinning i ett eller annat spår? För bara några dagar sedan så tittade hon in bara för att höra hur det var- och vips iväg till sitt jobb och kom hem med förnödenheter ur deras förråd. Då var det faktiskt kris och vad känner man en sådan gång. Mmmm. Tacksamhet! (det var hon som dök upp i förra inlägget) 

De har även under hösten bjudit över oss på grillning i trädgården. Det är ju bara 30 meter från knuten. Och likadant har vi gjort. Dukat i kuvösen, ätit och druckit gott och haft det trevligt.

Det är ju lite stopp med det där ”lätta” men det kommer ju en vår och med den hälsan.

Gud vad jag är tråkig men det här är MIN blogg och jag är hur tråkig jag vill. Tänkte på en sak. Förr fanns det dagböcker som man låste om och ingen skulle få se vad som skrevs. Nu är det tvärs om. Man vill att alla ska läsa. Det är väl friskhetstecken om något?

Själv skrev jag aldrig i någon sån där bok. Tyckte redan då att de var lite fjantiga. Rosa och med hänglås i hjärtmodell. Men för många blev det kanske en räddning och kanske det finns de som har det som en fantastisk dokumentation över deras liv som unga.

Nu ska jag skölja ur färgen i håret. Vansinne. Har grått och vill ha det ännu ljusare. Hehehehe 😉

3 reaktioner på ”Min Granna Granne

  1. Sådana grannar är guldvärda! Jag har en sådan granne mittemot här på mitt våningsplan. En äldre dam, hon närmar sig nittio, som tog över lägenheten efter sin mamma några år innan jag ärvde mormors lägenhet. Och hennes mamma och min mormor hade varit goda grannar i många år. Kul tycker jag☺

    Gillad av 1 person

    1. Det är lite häftigt det här med kvinnor/ damer som kommit till åren lite. Det finns inte bättre folk och det är väl så att vi förstår varandra till fullo när det mesta av livet är passerat. Allt är prövat och vi har bara varandra. Ibland behövs inte ens ord.
      Har en väninna som är 80, Träffade henne på en av mina första arbeten. Då var jag 18 år ungefär. En genuin vänskap genom 50 år.

      Gilla

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s