Tomt hus

Gillar det och gillar inte. Nu kan jag ju gapa som jag vill och det har jag gjort. Letade reda på lite texter men det blir så tomt utan gitarr. Skulle ju köpa mig en ny men det räcker inte till liksom. Men stämbanden gillar när det är tomt omkring.

Sen måste jag berätta hur saker och ting ibland fungerar runt omkring mig. I går när jag var på lasarettet med mannen min, så precis när jag återkom efter en stunds vila så ringer telefonen preciiis när jag ska ta i dörrhandtaget in till avdelningen. Det var min gamla körledare som ringde för att fråga om jag inte kunde känna för att komma till kören lite då och då under våren.

Bra konstigt sådant där. För jag har faktiskt tänkt på det ganska mycket, Att åka de där milen och prioritera det. Bara för att få motionera lungorna.

Men huset ja… Bamse funderar lite, det ser jag. Men han är ju ”min” hund så han bryr sig inte så mkt om, att husse inte är på plats.

Fördelen med att vara själv är helt klart på vilka boliner. Nu är han borta för att han är sjuk och kanske får hjälp, vad det lider, men hans sjuktid i sängen och passet runtomkring är helt ok men visst är det påfrestande. Nu är det tyst på den fronten och jag slappnar av.

Radion har varit på flera gånger idag, likaså tvn. Han har ju inte orkat med ljud, så här har varit tyst på, för mig, ”fel” sätt. Nu kan jag sätta på ljud så jag kan höra i hela den lilla volymen jag rör mig i.

Men ett är då säkert och det är att jag saknar någon att prata med. Jag flyttade ju hit för det, bl.a. Tystnad och ensamhet är inget för mig. Då vandrar tankarna inåt och det är då alldels på tok. Världen blir liten och egot krymper. Men…

… jag har massor att göra. Bilen ska proppas full med skräp som står överallt och julen är nästan bortplockad. Hade ju inte så mkt uppe men ljusstakarna och några tomtar ligger nu i sin låda i källaren.

Nu kommer jag ihåg en gammal vän jag hade en gång. Han hade en (1) tomte och den hade han uppe i ett köksskåp. Tog ner den till advent och satte tillbaka honom efter jul. Praktiskt och bra. Den lilla tomten hade han haft hela sitt liv sedan barndomen, så den var honom kär ändå.

Den lilla tomten finns naturligtvis nu tillbakastoppad uppe i sitt skåp och har det tyst omkring sig. Någon som öppnar luckan ibland, precis som jag nyss öppnade dörren för min fina granne som bara ville veta hur det var.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s