Första natten i förvissning

 

… om att han, när han väl kommer hem, ska vandra vidare. Ut ur mitt liv och bort från sin krets av de som kommer att få leva med hans hågkomst – bara. Bara bilder i hjärnorna – några har gamla foton som kommer att plockas fram och det ska tänkas och diskuteras och många kommer att fälla en tår. Dels för sin egen skull men även för hans – han som alltid var vänligheten själv. Aldrig hårda ord. Lite trulig kanske emellanåt när meningar gått isär. Inte långsint och ett ständigt strävande framåt.

Hur känner jag då? Igår när han hade fått beskedet, så ringde han. Vi talades vid och han var ledsen förstås och vi sa inte så mycket. Det finns inga ord liksom. De räcker inte till. Men ord behövs inte alltid – men det gör närvaro. Vi var närvarande med varandra i en tyst telefonlinje. Jag kommer till dig på en gång, sa jag och vi lade på.

Först skrek jag rakt ut i min ensamhet. Svor i ilska över att det oundvikliga hann ifatt. Ändå visste jag ju. Känt det i varenda nerv genom hösten och sedan i början av december har karusellen bara snurrat fortare och fortare. Lite fånig liknelse men nu åkte jag av och landade som sig bör – på ändan. Snopet? Nej, men det gjorde ont.

Men jag tänker så här; det är inte mig det är synd om. Det är min man som ska dö. Inte jag. Det är han det är synd om. Han ska igenom denna fruktansvärda process vilket består av så många olika faser innan acceptansen infinner sig. Om han hinner så långt. Jodå, jag ska också gå igenom processer innan det lägger sig till ro igen. Men jag behöver inte bearbeta min egen död.

Det är lite underligt det här. Vi gör ingenting åt att förbereda oss. Jo, somliga gör det. Men om vi säger att ett liv är någorlunda normalt, så funderar vi inte alls. Inte förrän vi blivit så pass gamla att inte benen bär. Då kollar vi kontot på banken att vi har till begravningen och att det ser någorlunda ut med den personliga statusen. Har jag ordning i skåpen? Är verktygen på plats? Är fotoalbumen på plats? Osv.

 

Nä, nu ska jag tvätta håret och rulla det. Ska se någorlunda fräsch ut under denna första förvissningens dag.

En reaktion på ”Första natten i förvissning

Lämna ett svar till Laila Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s