En hektisk måndag

 

 

den 6 februari 2017

Om man jämför med ”vanliga” måndagar så är det ju rena stiltjet, men för oss…

Först kommer en sjuksyster och tar prover och efter det kommer två arbetsterapeuter och efter det kommer en biståndshandläggare. Jösses. Alla är kvinnor och stackars Lennart som inte orkar med ljud längre, förstår jag, lider av vårt kvinnliga snatter. Förmodligen låter det som i en hönsgård.

Fördelen med just hönor, det är att jag alltid har inbillat mig att de är glada. Kan inte tänka mig en ledsen höna. OK, inte glada men iaf ett förnöjsamt släkte. Vi gjorde ett revynummer på hönor en gång i tiden. Nu har jag glömt budskapet men det kanske dyker upp endera dan. Kanske var det så enkelt som att det skulle komma en ny tupp.

OCH just nu är hans son tillbaka efter en vaknatt i Örebro, där han tillsammans med några kompisar varit med om något alldeles fantastisk och det är amerikansk rugby. Ett är klart… jag har inte en susning.

Hur som haver så snickrar han nu vidare på det där källartrappstaket innan mörkret faller. Tänk sådana ungar. Min systerdotter är likadan. Hon tog hem sin mamma idag från lasarettet där hon operarat sina hammartår. Nu får hon inte komma hem förrän hon är frisk i fötterna. Såna ungar. Ojoj.

I går kväll ganska sent, kom det ett litet sms från min dotter. Vi är inte så handgripliga av oss och där stod det bara enkelt: Jag älska dig! Vi har varandra i tankarna – hela tiden. Hon gråter för min skull den lilla tösen. Javisst ja, hon är snart 30.

Kontentan av denna måndag är bara att allt detta som nu rörs om i grytan, skulle varit klappat och klart när vi skrevs ut från urologavdelningen för 14 dagar sedan. Men vi ska ju aldrig hamna i den här situationen någon mer gång. Men som en varningens finger… kanske för någon annan. Låt er aldrig bli utslängda från en vårdavdelning utan att ha det klart med alternativa teamgrupper och hemtjänst och bistånd osv. osv. Det är varje vårdavdelnings skyldighet!

Joooooo redan tidigt i morse kom det en transport med tre månaders förbrukning av näringsdrycker. Just det ja. Rätt ska va rätt.

Som det låter så är jag faktiskt vid mycket bättre humör idag. Jag såg vårens första fluga i köksfönstret OCKSÅ. Tänk vilket rännande i huset idag. Hihihihihiii………

🙂

10 reaktioner på ”En hektisk måndag

  1. Det här är bara andra inlägget av dig jag läser, men det slår mig igen att du skriver med en otrolig känsla. Ditt sätt att skriva väcker mycket. Fint med din dotter också, känner igen mig – fast i mitt fall är det jag som är dottern 💕

    Gillad av 1 person

    1. Tack för den kommentaren Marie. Den värmer. Och roligt när man kan känna igen sig.

      Att känna igen sig i en roman eller vilja vara någon person i en sådan; hade jag för mig när jag var liten. Jag läste Tarzans tre böcker om och om igen för jag ville vara Jane.
      Du är ju så ung så jag tror inte att du har en susning om de där gamla böckerna men de var häftiga på min tid.
      Dessvärre hakade jag upp mig redan där, så mitt litterära intresse blev rena rama katastrofen vad gäller läsning och införskaffandet av olika litterära kunskaper, men vet du…
      Jag klarade livet ändå. Riktigt roligt liv har jag haft, faktiskt. Och skriva… är numera ett livselixir.
      🙂

      Gillad av 1 person

      1. Tack själv för dina inlägg 🙂
        Åh, alla har vi nog våra ”ungdomssynder” när det gäller litteraturen. Vågar jag säga att jag var mer än vuxen när jag läste böckerna om vampyrerna i Twilight?! Och vet du, jag har också klarat mig utmärkt! Haha, jag tycker själv inte att det viktiga är VAD man läser utan ATT man gör det, min sambo läser text-tv, det fungerar för honom, jag läser böcker och bloggar. Livet är ingen tävling, i synnerhet inte om vem som vet mest eller har läst mest pretentiösa böcker, tycker jag – även om jag erkänner att jag som 17-åring satt med pannan i djupa veck över Sartre och nog tyckte mig vara lite djup… Men det gick över, tack och lov! 😉
        Åh, att skriva är verkligen ett livselixir, det håller jag med om. Jag hyser fortfarande förhoppningar att mitt skrivande ska ”leda någonstans”, det vill säga att någon ska vilja ge ut det skönlitterära jag skriver. Men det är på inget sätt avgörande för OM jag skriver eller inte, det blir en livsstil eller vad säger du?

        Gilla

      2. Precis, det blir en livsstil. Något som för det mesta är ett sant nöje. Hjärnan får jobba med något kreativt istället för att hålla på med en massa annat sk… nä.. jox 😉

        Gillad av 1 person

      3. Haha, precis! Att få fly och fantisera är en ynnest. Under tuffa perioder när jag vaknar på nätterna brukar jag styra över tankarna på det manus jag jobbar med. Då blir jag lugn och glad och kan somna om 😊 Bara det är en gåva i sig.

        Gillad av 1 person

    1. Inga problem med det kära vän. Motsatserna måste få finnas annars lägger man inte märke till låg och högvattenstånden. Eller hur? 😉 Då kan man gå sta och drunkna i bedrövelse eller nåt sånt. Det har vi inte vare sig tid eller lust med, eller hur? Kram ❤

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s