Demens – kan det vara ett naturens skydd inför döden.

 

Långt därinne i kroppen har vi något som skyddar varje enskild del, ja varje liten cell. Signaler skickas ut när det är fara på färde och då går vi och checkar upp hos doktorn vad det är för signaler. Ibland är det hjärtat och en annan gång är det något annat rackarns tyg som pågår. När män kommer till åren så infaller något som är ganska vanligt, ja rent utav 99% av alla män drabbas av prostatan, hörde jag av en läkare. Jag inbillar mig eller rättare sagt, så tror jag även att detta händer med hjärnan.

Någonstans finns en programmeringsstation i varje liv. Du och du har en kropp som håller så och så länge. Precis som bilar. Olika modeller och snabbhet och hästkrafter och vad vet jag.  

Som en naturlig skyddsåtgärd ställer en människas hjärna om sig och faller ner i något dit ingen vill när man lever och är frisk. In i dimman som det även kallas.

Jag har många gånger tänkt på detta att OM jag blir dement innan jag dör, så kommer jag heller inte att känna någon ångest. Nä. För då har jag ju ingen aning om vad som är på tapeten. Säger väl som så: Jasså, ska jag dö? När får jag mat? Vem är du?

Nu har jag en god vän som är 94 och en halvsyster som föddes 1924. Fullt friska hjärnor på båda två. Så ta det här svamlet med en nypa salt, för jag vill bara skriva av mig lite. För alldels bredvid mig har jag ju nu en som är fullständigt klar och ska möta döden med klar hjärna. Det är fan i mej inte vettigt vad hemskt.

Ja, ja nu är det så att många vill ha det precis så – se döden i vitögat s.a.s. Men inte är det meningen, eller hur? Det är väl bara krigsherrar som har den devisen? Dö med stövlar på och sånt. Makt, pengar, ära och frihet (ser ni att jag skriver frihet på plats fyra?) 

Sen finns det här utöver demensen – och det är att vara troende. På något. Trösterikt och vi kan ju bara ana hur många som stilla och förtröstansfullt knäppt händerna över magen och överlämnat sig till sina respektive gudar/gud.

Oj, vad jag surrar! Men nu är stilla i huset för grabben är på väg hem till Åre med omvägen över Sundsvall. Stark som en oxe och glad. Jag har rekommenderat honom att döpa sin firma till ”Glada Snickarn” För oj vilken charmig ung man fast han är två meter lång.

Min dotter har fått i uppdrag att koka en soppa till vår sjukling för den hon hade med sig sist är nästan det enda han äter – och när det sker är det med förtjusning. Helt plötsligt känns det lite kallt. Temperaturen sjunker och nu ska jag ta mig 17 tända i brasan och ta en liten rackabajsare. 

😀

3 reaktioner på ”Demens – kan det vara ett naturens skydd inför döden.

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s