Primal

 

”L”

Ordet primal betyder, primal-epoker före uppkomsten av liv på jorden. Hmmm… Stämmer inte ett dugg tycker jag, för vem skrek? Eller behövdes det inte skrikas ur strupar som inte fanns, men som skulle komma att finnas? Primalterapins vetenskapliga grund är hjärnans reflexiva bortträngning av smärta som inte kan integreras av kroppen vid viss tidpunkten.

Allt hämtat på nätet och nätet är som det är. Inte kände jag mig urtida när jag kom hem idag till ett tomt hus. Stängde noga ytterdörren och gick in i stora rummet. Därifrån såg jag den tomma sängen och då kom det jag faktiskt längtat efter under färden hem i bilens mjuka innandöme.

Tömde i all fall lungorna med full kraft och med all den resurs jag har införskaffat mig som sångare. Efteråt glodde jag ut genom fönstret så det inte var någon på gatan utanför. Men det var lugnt.

Inga tårar för än han inte borta, men väl inlagd på en avdelning där de kan ta hand om honom och göra hans trötta kropp den tjänsten att de kan vända honom lite då och då. SAMT ge honom de snabbverkande substanser som finns lite tillgängligare och under gott överinseende av expertis.

Personalen är mjuk och det syns, på något sätt, att detta inte är storstaden, där han låg inlagd nyligen. Här ska vi nog finna hjärtevärme och empati den tid som är kvar. Det är jag helt övertygad om.

En kropp tar slut men inte sinnet. Min kropp är inte slut men däremot så hettar det i hjärnan för nu måste jag få sova en natt. Flera vakennätter och den ständiga närvaron av min makes plågor som gör sig kännbara i huvudet på mig. Vi har gråtit ihop och vi har tröstat varandra. Hans plågor har jag klappat om. När rädslan kommit krypande har vi famna varandra. Så har vi haft det tills nu.

Nu är det tomt bredvid mig. Jag vet att det kommer att förbli så. Han när en fåfäng önskan att få komma hem igen och det är väl klart, hoppet är det sista som försvinner. Men jag har varit med förr, om detta. Jag ser tecknen. Lika sa doktorn ikväll innan jag gick och nu i stunden som jag sitter och skriver, så kanske han går igenom den accepterande nivån, i detta inferno som föregår döden.

Nu ska jag ringa till hans son som ska komma hit till helgen. Barnbarnen vill han ännu en gång se och nu om jag sover över på lasarettet, så kan kanske ungdomarna bo här hemma. Men det ser uuuuuuuuut. Det får de ta. Basta! Men Bamse är ett problem. Vem tar han om Bamse, vår lilla pudelgubbe? Hmmm ….

15 reaktioner på ”Primal

  1. Att bara få släppa ut allt är nog inte dumt. Då jag bor i lägenhet är det inte lämpligt men det har hänt att jag passat på i bilen…
    Du kan möjligen inte be den snälla grannen om hjälp med Bamse? Det brukar alltid finnas någon som kan ställa upp med rastning och lite sällskap när det är som ni har det nu.
    Själv brukar jag kalla mig för reserven. Hoppar in och hjälper till med både hundar och katter. En och annan fågelpassning har det också blivit ☺
    Hoppas allt ordnar sig på bra sätt.
    Kramar 💕

    Gillad av 1 person

    1. Vi skulle bo lite närmare varandra, men jag har fått för mig att du säkert bor en trettio mil söder om Mälaren.
      Har under morgonens bryderi med Bamseplutten kommit på att jag har en bror som nog kan ta hand om honom. Ska checka upp detta. Alla övriga har ju hundar och kära grannens två hundar går väl bra utom den ena. Men de hundarna är ensamma under dagarna och blir rastade när hon kommer hem på lunch och så. Hon ÄR en ängel men man ska inte bryta sönder vingarna på sådana.
      Tack för att du finns just nu ❤

      (välsignade bloggvänner över huvud taget – eller hur?)

      Gilla

      1. Håller till lite söder om Vänerns södra spets så det är ju en bit…
        Håller fullt och fast med dig om att bloggvänner är en välsignelse!
        Hoppas det löser sig med brodern att han kan ta Bamse. Om inte, fråga dem i kören/körerna eller någon annanstans där det finns folk som du vet lite villka de är.
        Det finns många änglar omkring oss, vi har bara inte sett dem ännu.
        Kramar ❤

        Gillad av 1 person

  2. Primalskrik i all ära, fick rådet av en bekant att primalskrika, men för mig hjälper det icket. Livet kommer med allehanda utmaningar, plågor och sådant som känns som rena straff, bara att acceptera (men nej, jag VILL INTE acceptera!).
    Så sorgligt att din man lagts in, att du ser att han inte kommer att komma hem igen, din styrka gör intryck och jag önskar jag kunde rustas med lite av den både för det som varit och det som komma skall.
    Tänker på dig ❤

    Gillad av 1 person

    1. Styrka brukar komma vartefter att man blivit tilltufsad av livet några gånger. Så var alldeles lugn 😉
      Det här med primalskri brukar jag aldrig hålla på med, men faktiskt så hjälpte just det här enda skriet mig denna gång. Jag fördrev väl tomheten och har sovit hela natten med en liten radio bredvid kudde. Han har nämligen inte orkat med några ljud, så här har varit väldigt tyst en längre tid. Känner mig nu alldeles utvilad Och stark igen.
      Tack för responsen. ❤

      Gillad av 1 person

      1. Men då kanske lite skrik kan vara värda att prova emellanåt, trots allt 😄 Jag har mest ägnat mig åt djuriska högljudda kvidanden, inte så förlösande kanske… skönt att du fick sova, man inser inte hur viktig sömnen är förrän den fattas en.
        Jag tycker livet tufsat till mig tillräckligt, men inser att jag har lite tilltufsning kvar att uppleva, som du säger… om jag har tur, för trots allt så finns det de som aldrig fick uppleva tilltufsningarna, vars liv tog slut för tidigt. När allt är skit tänker jag på de som dog och tänker att jag fasen är skyldig att vara tacksam även för skiten. Det hjälper litegrann, om jag anstränger mig 😉
        Hoppas du kunnat hitta hjälp med hunden, skönt att ha en fyrbent vän när det är tufft ❤

        Gillad av 1 person

      2. Precis så… vi har en viss skyldighet att vara tacksamma – även om livet är skit emellanåt. Och sen kommer en annan faktor in och det är att man fattar vad andra går igenom och kan förstå vilken fas de befinner sig i.
        Hihihiihi… nu blir vi rena rama bloggskrivarpyskologerna. Men kan vara bra att våga påstå sig veta för det ger en självisk klapp på axeln när vi lägger upp våra fiktiva figurer i en story. Eller Hur?

        Gillad av 1 person

      3. Precis! Det där att kunna förstå andra ska inte underskattas. På tal om ”inget ont som inte har något gott…” (fast vissa saker skulle man helst slippa ändå, såklart). Minns när det värsta hände i mitt liv och en person, som varit med om samma sak, sa ”jag är så ledsen att det här behövde hända dig” och jag visste att hon visste hur jag hade det. Sådant betyder faktiskt en hel del, insåg jag då. Nu kan jag vara hon som ger de tröstande orden, fint på något vis, om än en dyr lärdom.
        Haha, bloggpsykologer är bäst! 😉 Och allt som kan användas i fiktiva sammanhang bör så göras, med måtta ibland och fullkomlig excess ibland.
        Hoppas du får ha en bra helg, trots allt. Tänker på dig.

        Gillad av 1 person

  3. Försöker skriva men det fastnar liksom inombords, blir en stor klump. Gått igenom samma resa med båda föräldrar och ditt skrivna känns så väl igen.
    Jag finner inte många ord, men visst är det så, att på något sällsamt sätt tar man sig igenom livets sorgligheter för att sen när allt blir stilla måst plocka ihop skärvorna av sig själv, och när limmet väl torkat finns skarvarna kvar i en vackert marmorerad själ.
    Mina tankar finns hos Dej.
    Varmaste kramar ❤

    Gillad av 1 person

    1. Vad gott att du hör av dig kära skrivarvän.
      Har precis gått runt sjukhuset här och sjungit en sorgesång – stannade en stund hos änderna – nu har äldste sonen kommit med hustru och två barn. Ett såååå känslosamt möte och jag har lämnat dem ensamma för att de ska få vara ifred.
      Som sagt, det man själv har upplevt kan man känna igen. Komihåget sticker upp huvudet och ropar: Hallå hallå..här är jag.
      Kram ❤ ❤ ❤

      Gilla

  4. Det är svårt med ord nu. Svårare än någonsin.
    Efter att jag läst det här inlägget, som tar ett grabbtag om mitt hjärta, så blir det nästan omöjligt att hitta någon mening i ord.
    Vill bara med några rader visa att jag varit här. Att jag följer dig och lider med dig.

    Kära, kära vän! Min varmaste hjärtekram till dig …<3 ❤ ❤ ❤

    Gillad av 1 person

    1. Kära Lollo. Du behöver inte läsa. Det här är inte skrivet för att lägga börda på någon. Jag öppnade upp på facebook under några dagar så jag vet att det nu är några som är in och håller sig a jour om hur läget är. Det är ju så att vi är väldigt olika hur en sån här situation tacklas.
      Du ska vet att jag är densamma. Kraaaaaam ❤

      Gillad av 1 person

      1. Visst förstår jag att jag inte behöver, och jag skulle inte göra det om det inte var för att jag ville. Bördan är din, inte min. Men om jag inte kände med dig, och visade det när jag nu bryr mig, så vore jag inte mycket till människa. För att citera Astrid Lindgren, ”… då är man bara en liten lort”.
        Du är en av dem som bor i mitt hjärta. Det är det sannerligen inte alla som gör … ❤
        Här har d flera citat från Astrid …
        http://www.hant.se/11-vackra-och-kloka-astrid-lindgren-citat-vi-aldrig-glommer/

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s