Gnöla eller gny .. både ock

Nu är det min tur att gnöla över livet och det där som egentligen inte är orättvisor men väl bedrövliga och sorgeliga tilldragelser. Det här när någon dör. Jag knallar runt och pratar för mig själv rakt ut i det tomma som ska föreställa hemmet.

Glor i dörrhålet där sängen står – tom. Låtsas att du är där men vill väl inte riktigt träta på dig där du ju var så utsatt. Men ute i köket bölar jag på för mig själv. Skäller och slår saker i bänken och snoret rinner som Niagara – näsan täpps igen och kan inte klara påfrestningen med att säga jävla skitstövel, utan ävla schitövel som bara går och dör på det där viset. Men va fan Napoleon är dö och Bellman. De har ju dött och så går det ju till – nu var det din tur.

Ja, så där ordar jag rakt ut i luften och blir väl inte precis klokare av det men försöker på ett oförnuftigt vis hålla sorgen på den ena stången och att naturen har sin gång på den andra. Allt för att hålla igång en inre monolog som vill ha ett svar. Tänker inte fråga ”varför” för jag vet det svaret. Men vad jag inte vet är hur jag ska fýlla den tomma påse som hänger bak på ryggen. Ett liv är ju som en tom påse – om man inte fyller det med något. Så sade … om det var Tage Danielsson eller vem det nu var. Men en sak är då helt förbenat säkert – aldrig mer en man. Nä nä… inga mer sådana sorger. Förresten så är det ju inte så förnuftigt vid mina år. Kanske en yngre då, som kan ta hand om mig när det randas. Nää… nu fånar jag mig. Bara så ni vet. 

I natten som var, så sov jag gott fram till tvådraget. Toabeök först och kände att jag var lite hungrig. Blev sittande och glodde på våldsfilmer fram till halv fem och så upp vid åtta snåret. Hållit igång hela dan och vill inget heller än att lägga mig och sova bort tankar – sträcka ut mig och känna hur vilan kommer till kroppen som har sina spänningar både här och där. Värma vetekudden åt mina kalla fötter och soooooooooooooooooova. In i det barmhärtiga mörkret. Men vill förstås vakna och vara pigg som en mört.

 

  

3 reaktioner på ”Gnöla eller gny .. både ock

  1. Jag tror mycket på att prata, argumentera, muttra mm högt för mig själv, ensambarn som jag är. Det lättar och reder ut tankarna.
    Att få sova är nog inte fel det heller, det ger kroppen en chans att reda ut spänningarna i kroppen. Och en varm vetekudde till fossingarna lät inte dumt 😊
    Kram vännen!

    Gillad av 1 person

  2. Det låter så sunt att göra som du. När jag har drabbats av mina sorger har det låst sig. Enda gången det har lossnat är när jag åkt ut i skogen eller varit ensam ute på en öde kobbe. Där kommer jag så nära en andligare tillvaro, och jag når mina saknade människor. Men du anar inte vad jag velat prata högt i stunder även hemma. Det hade varit så skönt.
    När mamma gick bort 2013 hade vi bastun i bastubart skick fortfarande. DÄR gick det faktiskt att i ensamhetens nakna svettande nå den där inre konversationen och göra den hörbar. Hahaha … visst är det märkligt hur vi fungerar …
    Och det är skönt att du mitt i allt kan skämta, även om det ligger tung sorg i botten …
    ❤ ❤ ❤

    Gillad av 1 person

  3. Du beskriver sorgen så fint, och jag känner igen mig! I ilskan och snoret, det förbenade snoret. Mitt mantra var ”folk dör, det är det de gör” no big deal liksom. I mitt fall var det ju min pappa och en ny sådan kan jag aldrig skaffa mig, men väl en karl som jag nu är livrädd att förlora. Den smärtan kan jag inte föreställa mig. Det var inte förrän jag träffade honom som jag förstod var min mamma förlorat och nu när jag gråter så gråter jag för hennes skull också. Tänker på dig ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s