Just nu – tiden en förmiddag

 

Magen svider efter kaffet. Hungern drar och något vill komma upp. Reflexer som inte går att styra över. Allmänt taskig närvaro i den här dagen som jag vill ska försvinna bort, lika fort som natten. Ändå ska jag framåt. Invänta någon form av energi. Den kommer – det vet jag.

Lite lamt söker jag på internet om bodelning och i ärvdabalken men slår bort det. Jag ger väl tusan i vem som ska ha vad. Egentligen. Bara jag slipper bli skuldsatt eller annat sattyg som ska förfölja mig under de år som ligger framför. Vet ju att det kommer att ramla in krav på deklarationer och sådant som jag måste lämna ifrån mig och som ska betalas – av mig förstås. Undrar om sådana kostnader räknas in i bouppteckningen? De framtida menar jag. Förmodligen inte.

Är så förbenat trött på att sitta fast här. Spegeln i badrummet avslöjar något förskräckligt. Fårad, ledsen och grå stirrar jag på mig själv. Känner inte igen mig. Nu tänker många att jag borde titta inåt och försöka hitta mig själv, och det är ju lätt sagt men satans svårt. En trasig själ som irrar runt just nu. Den där glade faen som förut fanns där har tagit semester. Åkte väl till Karibien för att komma så långt bort som möjligt. Kvar är ett tomt skal som skakar av kölden som kryper innanför skinnet.

Fy för den lede vad jag är tråkig. Vet att det enda jag kan göra är att ladda upp mig. Precis som ett batteri. In med sladden i väggen och sätt pluspolen i ena örat och den andra i stortån. Men det ska vara ett sådan laddare som ger effekt direkt. Megamånga volt. Inte som den lille kraken som just nu står ute på motorn och långsamt försöker fylla på batteriet till min gamla Volvo.

På Tvn pågår en hurtig söndagsgudstjänst med barn som sjunger och just nu bekänner de sin kristna tro. Hmmm… mummel mummel… när motorn (hjärnan) stannar i döden så är det SLUT. Så sa han som dog på Alla hjärtans Dag. Han har rätt tror jag för inte har han visat minsta skymt om att det skulle vara något annat. Skulle vara den där vargen jag såg ligga på gärdet i solgasset en morgon. Stannade bilen och tittade länge på den innan den dröp in i skogen. Vi har ju under 5 år glanat som tokar efter de beryktade grå, men aldrig sett någon.

Nej, detta är svammel och nu börjar jag faktiskt bli lite gladare bara av att sitta och vända ut och in på hjärnan med att kontrollera vad jag skriver. Koncentration och lite mat, så ska väl livet gå vidare och så småningom falla in i gamla invanda fotspår. Det längtar jag efter.

5 reaktioner på ”Just nu – tiden en förmiddag

  1. Alltså, du skriver så fantastiskt vackert om sorgen. Även om du bara ser det som svammel så ser jag någonting helt annat och blir så himla berörd. Och vargen, hur stor var sannolikheten efter allt spanande ni gjort? Nog finns det en mening i allt, kanske var det en hälsning, det vill jag åtminstone tro. Ta hand om dig ❤

    Gillad av 1 person

  2. Det är inte föräns man nått botten man har något att sätta stegen på för att kunna komma upp igen…
    Har du husbilen kvar är du och Bamse välkomna att kvista häråt för avbrott i tillvaron – bara så att du vet.
    Var rädd om dig vännen 💕

    Gillad av 1 person

    1. Ååååå kära vän och optimist 🙂 Med särkullebarn som ska ha sitt så kan jag inte ha husbilen kvar. Allt ska delas på rättan sätt. Nog för att den käre maken ville att jag skulle ha rubbet, så går det inte för sig. Och det är bra, för lagen ska följas – sen får man tro och tycka vad man vill. Han trodde att hans vilja var lag men se… tji fick han och det visste jag.
      Jag låter kanske lite bitsk, men det beror på att somliga (han) tyckte att han alltid hade rätt.
      Ja, se karlar 😉 Och vi kvinnor (jag) är för slappa och godtrogna 😀
      Kram

      Gilla

      1. Livet har gett mig så många citroner att jag numera inte tycker de är så sura längre – det är lättare att vara optimist nu än förr om vi säger så…
        Nej, bodeling ska göras och särkullbarn ska ha sitt det kommer man aldrig ifrån och är de flera så kan det bli många kockar till den soppan. Fast så länge syskonen inte blir osams så brukar det mesta lösa sig hyggligt iallafall efter vad jag förstått. Har varken syskon eller barn så…
        Tyvärr kan jag inte erbjuda boende men välkomna är ni hit ändå om andan skulle falla på 🙂

        Gillad av 1 person

  3. Åh, det gör mig så ont om dig. Hade jag varit där hade jag tagit dig i mina armar och bara hållit dig en stund. Inte sagt ett ord, för ibland hjälper inte ord. Ibland finns inte ens orden som man behöver.
    Och du är INTE tråkig. Det är aldrig en människa som är öppen och äkta som du. Du har ont i själen och det är en helt annan sak.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s