Tittut…

En aning – ett litet sug – medvetandet breddas.

Ungefär så känns det idag. Jag vill titta utanför och se vad som hänt/händer. Skummat lite i bloggarna jag följer. Inte varit in på facebook ännu men smyggluttat lite då och då på mobilen. Känner fortfarande en viss motvilja och det beror säkert på mig själv i mina tafatta försök att finna lite mer djup i vad som sägs på berörd sida. Jag är ju betraktad som en ytlig person med mitt glättiga sätt att vara, så det är fan så svårt att hitta rätt perspektiv.

Än är inte dags – så känns det men det här är det första steget ut ur en bubbla där sorg och förtvivlan blandats med kärlek, hopp och en naggad framtidstro. Men den är här. Framtiden. Den pågår och det går bra. Igår hämtade jag nycklarna till min lägenhet. På nästan samma ställe där jag flyttade ifrån under juli månad förra året. Tillbaka på ruta ett och det känns bra. Utsikten blir nästan exakt densamma. Mälaren i alla dess skiftningar och promenaderna med Bamse, där jag troligtvis får plocka upp en massa skräp, för ingen har väl gjort detta under tiden jag varit borta.

I morgon blir det en galloperation och det blir nog bra med det fast jag ser inte fram emot det precis. Har nog med en trasig höft just nu. Vad som är fel på den är väl att de taskiga senorna som håller i musklerna har hamnat i kläm efter två ordentliga vurpor. En vurpa på backen och en på den snorhala träbron. Samma skinka förstås. Och sedan drag och lyft med en 100 kilos man som inte klarade av att vända sig själv mot slutet. Men som sagt… det går att åtgärda med lite vila och sund gymnastik (tror jag).

Nu får det vara bra.

Men nu är det en ny dag.

Dagen efter operationen – och jag har i stort sett bara sovit. Den där gallan blev en långdragen operation för de vitklädda. De höll på i dryga tre timmar för de upptäckte att jag hade stenar långt upp i levern. Jaha ja, tänkte jag när han berättade på uppvaket, varför skulle inte det också kunna hända. Egentligen skulle du vara gul, sa han men detta med levern syntes inte ens på ultraljudet. Nänä, tänkte jag då, det är väl för att jag hejdat anfallen med att sätta fingrarna i halsen och ulka utav bara tusan. Det har ju räddat mig de flesta gånger. Och det är klart att vända ut och in på magsäcken ett par gånger i veckan måste ju sätta sina spår. Så tänkte jag men sa ingenting för den teorin avfärdades då jag träffade dem sist i höstas.

En annan sak har jag upptäckt och det är att detta gråtande som jag haft för mig är borta och när jag tänker efter ordentligt så är det väl inte undra på när kroppen är sjuk. Mitt ryggstöd (Linda min dotter) tar väl hand om mig. Jag kan inte ha det bättre just nu annat än att bli frisk igen och få flytta tillbaka hem.

5 reaktioner på ”Tittut…

  1. Åh, vad skönt att se dina rader … Blir så glad … Du lever och verkar var på väg åt rätt håll …
    Mycket händer, ser jag. Positivt och negativt. Flytt till något bra och hemtamt, blandat med eländiga krämpor och operation …
    Huvudsaken är att det går åt rätt håll …

    Leta inte efter djup på FB. Det är inte mödan värt …;)

    Stora kramen, från norrköpingsdamen ….

    Gillad av 1 person

  2. Kära vän, hoppas du mår bättre i kroppen fort nu – själen din hänger med, det litar jag på – glad att du får din lägenhet så snabbt, hoppas resten också löser sig… Nu ska du bara vila, låt din dotter ta hand om dig och vara ditt ryggstöd, nu är det din tur. Massor med kramar till dig/Margareta

    Gillad av 1 person

  3. Skönt att operationen gick bra, trots allt. Hoppas att du snart får komma hem och må bättre, med stöd av din dotter.
    Det där gråtandet kan verkligen göra saker med kroppen. Jag överansträngde en muskel i halsen av allt gråtande, som pågick intensivt i över ett år. Överansträngningen gjorde att jag fick svårt att svälja… det blev utredning och jakt på knölar med både röntgen och ultraljud, men inget hittades och slutsatsen blev att en för kort halsmuskel blivit överansträngd vilket givit ett tryck på strupen. När gråten avtog kunde jag efter en tid börja svälja utan problem igen. Kroppen är konstig…
    Tänker på dig ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s