Mellan kartongerna tänker jag …

 

Kartonger som är ouppackade – grejer skingrade på alla möjliga håll och skrymslen, men det är bara att ta det lugnt och konstatera att måste jag ha så mycket bråte så får jag väl stå ut med det. Trots två flyttar; på under året, så har det inte minskat. Tänker på min käre broder som bor på en ganska stor gård på landet och hur han faktiskt är lite bekymrad över allt som finns i hus och lador och hela ladugården är ju full med verkstad och hans gamla målarfirma. En mjuk underbar hustru som fötts på stället och som värnar om varje sak och sköter om det väl – ja han hoppas väl att han ska dö först förstås. Enda sättet att komma undan.

Tänk att det ska vara så svårt att släppa det materiella. Men vad 17… det är ju bra att ha. Jag har inte inskrivet i min livsplan – att jag ska dö. Det existerar inte.

(Nu kommer en fånig tanke igen) Vad gör man hela dagarna när man är död? Ok, låter inte vettigt men det ligger fortfarande så nära det som hänt att jag faktiskt tänker så. Det gjorde jag inte de andra gångerna när jag blev drabbad. Ifrågasatte inte ens vad min lilla dotter gjorde där på andra sidan. Antog väl att min mor tog hand om henne och att Gud Fader själv såg till att hon fick fortsätta på nån himmelsk förskola och att änglarna hade sångstunder och lite så däääär. Ja, det äääär fåniga tankar men jag har en hjärna som slirar betänkligt.

Det känns kanonbra att sitta här och äntligen pränta ner några ord och samtidigt se ut över stan och Mälaren. Jag är hemma igen. Jag har gjort mitt med det som var. Jag sörjer inte så där störtdjupt längre utan det är mer vid sunda vätskor. Magen som innehöll diverse skrutt börjar stabiliseras och med det ett jämnare humör. Nu ska de bara ner en gång till och kolla ”läget” i början på maj. Men det är ok för jag ska väl innan dess hinna plocka ur lådorna, för det är inte utan att det vari lite ”streta emot”, när jag bockat mig upp och ner.

Jaha ja. Få se nu hur jag kommer till skott med skrivandet igen. Jag behöver vädra mig. Även om det inte har någon eller något som helst värde, vare sig för mig själv eller någon annan. Men kommunikation är viktig. Livsviktig. Sen i vilken form – spelar väl ingen som helst roll? Eller hur? Hittade för en stund sedan en bloggare av en slump. Ska följa den ett tag och se vad denne har för sig. Kanske uppstår en kommunikation. Vem vet?

Nu kaffe och ett par kartonger!

12 reaktioner på ”Mellan kartongerna tänker jag …

    1. Jodå… på nästan samma ställe som förra året. Skiljer bara ett höghus emellan på Pettersbergsgatan i Västerås. Exakt likadan lgh och i exakt samma läge och på exakt samma våningsplan 10 🙂

      Detsamma till dig om det goda fast du numera måste vara observant på ytterdörren 😉

      Gillad av 1 person

  1. Det har stort värde för mig att du skriver. Har varit in här då och då och kollat om det står nåt nytt. Jag borde ha ringt jag lovade ju L att inte glömma dig, men det är ingen risk. Stor kram till dig.

    Gillad av 1 person

  2. Härligt A-Lott!!!! Jag blir jätteglad att läsa dina rader. Du ska veta att du betyder mycket för mig. Mer än jag kanske själv förstår när dagarna rullar på. Men jag inser det varje gång mitt hjärta gör ett glädjeskutt av att du ger dig till känna.
    Och i år har jag bestämt mig för att vår bok ska bli klar. Det bara MÅSTE den!
    Välkommen tillbaka ❤ ❤ ❤

    Gillad av 1 person

    1. Det var trevligt att höra från fru Hjärtrud-Skutt i Norrköping. Skutt i alla former bör anammas och besvaras. Det är snart jul igen och då kanske det kan vara aktuellt med en utgivning på det arma stället Hubbo med omnejd.
      Kram ❤

      Gillad av 1 person

    1. Håll med om att det här med ålder är ett rackarns påfund. Inte räknade vi så noga på åren längre tillbaka. Inte heller förekommer denna hysteriska påminnelse bland naturfolken. Vi har ju alla samma ursprung men att vi är lite i otakt, liksom.

      Jaha du Lena i Kista… du är gammal du?
      Tänk – det tror jag inte ett dugg på 😉 😀

      Gilla

  3. Vännen min, du gör även mig glad över att du skriver igen! Fortsätt med det, och fortsätt leva så bra du kan, ta en flyttlåda i taget, det är ingen brådska. Hoppas din mage också fungerar som den ska efter ”titten” den 4 maj – gamla är vi inte mer än vi gör oss. Tror jag i alla fall ibland. Kramar i mängd från mig!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s