Piller mot sorg

En sådan otroligt ledsen dag

Idag var jag upp till huset. Ville titta till det. Spola på toa och i handfatet och i köket. Nere i källaren är det flera brunnar. Gick en runda och kände ödsligheten – de förlorade åren – inne i en framtid som inte finns på min livskarta numera.

Visst, jag hade en vän med mig. Klarar det inte ensam längre och jag har några vänner som ställer upp. Det är jag mycket tacksam för. Men mest längtar jag efter att mina barn ska vara med mig. Lite mer. Det är nu tre månader som gått och de tycker väl att nu får morsan klara sig själv. De har gjort vad de kunnat och det har de. Verkligen. Men det är med sorg som med mycket annat när det gäller det själsliga. Det kommer i skov. Flera dagar går och det är hur muntert som helst och så kommer en störtdykning ner i hålet där ingen tröst finns. Gråten luckrar upp slemhinnorna så näsan blir tjock och helt oanvändbar. Ögonen röda som på en gris och alla upproriska tankar härjar runt inne i vindlingarna av det som kallas hjärna. Det är som om det skulle kunna ryka ur öronen, och det är inte värt att titta efter. Det kanske gör det?

Att jaga detta monster på flykten har jag nu lyckats med, tror jag, och det är nu medans jag skriver här som tankar och formulering av mina meningar låter infernot tona ut och bort. När jag började skriva detta lilla såg jag knappt tangenterna. Så fort går det.

Men det har inte varit så hela tiden När det var som värst tog jag mod till mig och kontaktade min vårdcentral. Frågade doktorn om det inte fanns något piller mot sorg. Men det hade hon inte utan istället fick jag med mig hem en handskriven liten uppmaning att jag skulle dricka mera vatten, äta mer grönsaker, motionera mera, bygga upp min kondition och att se till så magen fungerade bra.

Tja, ni skrattar, men det är säkert. Jag har sparat hennes lapp. Den sitter på anslagstavlan i köket så jag ska se den. Jag vet inte hur vi kom in på att jag kanske var lite knepig i magen och att jag var uppe ovanligt många ggr om nätterna. Tror att jag frågade om det kanske skulle vara bra med ett insomningspiller eller så. Jag har aldrig ätit och kommer aldrig att äta medicin mer än absolut nödvändigt och det är min livsdevis. De ska sättas in när de behövs. Det är min bestämda åsikt.

Nu hade jag ju redan börjat med hennes uppmaningar, för kroppen går ner sig när den hamnar i sorg och vad det för med sig. Och det är klart att det är bra att ha ordning på skiteriet precis som med kisseriet. Men där sitter väl ändå inte sorgen? Eller gör den det?    

7 reaktioner på ”Piller mot sorg

  1. Klok läkare och klokt av dig att sätta lappen synlig som en påminnelse. Det låter säkert löjligt i mångas öron men råden du fick med dig var bättre än piller. Om magen o blåsan mår bra så ökar chansen till god nattsömn. Det gör motion också. Sover du bra så blir inte sorgens bergodalbana lika häftigt oförutägbar i sitt knyckande framåt. Sorg tar tid och den kan vara lugn länge för att sedan blossa upp som en nödraket. Bästa är att låta den få komma och gå som den vill, jag försökte både länge och väl trycka ner den i min inre koffert med annat jag inte orkade ta tag i. Gick inget bra. Kofferten exploderade tillslut och jag var tvungen att ta hand om alla sorger/tråkigheter på en gång…
    Var snäll mot dig själv ❤

    Gillad av 1 person

    1. Det där du skriver här är suveränt fångat. ”Kofferten exploderade”. Så känns det. Det är mycket som hinner ikapp. Har börjat förstå det. Kommer väl inte undan och det är klart… numera springer man inte så fort 😉
      Kram Och tack för din fina kommentar. 🙂

      Gillad av 1 person

  2. En synnerligen bra läkare, det håller jag med Laila om. Minnet kan ju också vara sisådär mitt i sorgen. Jag döpte filer på jobbet till ”dödsmånaden” över sex månader efter att det hänt, hjärnan var inte alls med.
    Att vara snälla mot oss själva, känna empati och lyssna in, det är egentligen det enda vi kan göra i svåra tider. Jag önskar att jag hade vetat det då, för min ”koffert” exploderade också…
    Det där med att andra går vidare så snabbt, medan man själv sitter kvar i allt, känner jag igen. De lever inte våra liv och vi lever inte deras, tack och lov – även om man ibland vill byta 😄. Men det betyder inte att vi inte bryr oss om varandra, så tänker jag. Vi har bara olika relation till det som hänt, av naturliga skäl. Det gör inte saken lättare, men jag fann tröst i det perspektivet.
    Ta hand om dig ❤️

    Gillad av 1 person

  3. Finns säkert piller mot det också men…

    Piller mot sorg skulle göra oss känslolösa
    och då även beröva oss kärleken.
    Så låt kärleken i hjärtat bo kvar
    medan sorgen får komma och gå… ❤

    Gillad av 1 person

  4. Kära A-Lott!
    Tog mig en sväng hit till ditt krypin och fick en liten chock! Hade vant mig vid att du inte skriver så mycket så jag blev positivt överraskad när jag såg alla inlägg som droppat in.
    Ligger gruvligt efter av den anledningen. Skummar lite här och där och fastnade en stund extra i det här inlägget.

    Jag har inga kloka ord till dig, men jag ser att det finns flera andra som haft det.
    Däremot vill jag att du ska veta att även jag bryr mig. Även om bloggar och annat ligger lågt på priolistan ibland.
    Även jag känner hur mycket jag förstår av det du skriver, och jag skrattar INTE åt läkarens råd … Jag tror absolut att man kan nå det ena genom det andra, för kropp och själ spelar som ett lag. Kan man inte stärka hela laget samtidigt kan man kanske stärka i ena änden för att låta den andra samla kraft.

    ❤ ❤ ❤

    Gilla

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s