Börje och Stina

 

Så har jag varit i Domkyrkan på begravning med efterföljande kaffe på Gaggerska Gården.

De tystnar. En efter en. De där som jag nästan är jämnårig med. Nä, det skiljer en tio år så där (iaf med den ena), men där duggar det tätt. Men somliga överlever och det har Stina gjort. Hon ska fira 95 år den första oktober. Full fart med att planera programmet, för se… det ska finnas ett sådant.

Ska jag låta kalaset börja med smörgåstårtan och sen lite underhållning för att ta kaffe och tårta lite senare, undrade hon igår när jag hälsade på henne. Eller ska jag börja med underhållning och ta smörgåstårtan en liiiten bit in i programmet och så kommer kaffet så småningom.

Nogsamt hade hon skrivit upp turerna i två förslag och bad mig och stackars mannen sin att föreslå det vettigaste alternativet. Jag snirklade mig undan efter att jag lagt min åsikt och den stackars mannen snirklade sig tyst ut i köket och satte på kaffet.

Han som tystnat och befann sig i horisontellt läge i domkyrkan – och hon livs levande vid pianot är två av vår stads finaste underhållare. Var och en på sin breddgrad. Han har roat västeråsarna med teater och revyer och allehanda upptåg, ja även stor dramatik, på våra scener under många år. Hon har varit på turnè i parkerna med de populäraste av orkestrar på den tiden innan jag ens var påtänkt och långt in på 50 och 60-talen. Sedan hamnade hon 40 år inom stadens hank och stör. Höll skola för musikaliskt intresserade barn och startade blåsorkester i pedagogiskt syfte för vilka som idag kallas för förståndshandikappade. Vad de kallades då vet jag inte. Vill inte ens tänka tanken. I hela sitt versamma liv har det bara handlat om musik för hennes del.

Då kan jag undra om inte Börje skulle ha sjungit mer. Han spelade ju lite dragspel. Men nä… teatern var hans liv.

Var befinner då jag mig? Precis mitt emellan. Jag ville och vill ju både ock. Men det är så dags nu. Hahahaha… sitter och skriver om vad jag egentligen vill göra. Innan det är för sent. Jag tycker att jag hunnit med mycket men jag vill hinna med så mycket mer. Känner att jag under så många år hamnat i ett bakvatten och legat still och inte kunnat ta mig ut i strömmen igen. Men det var kanske meningen? Jag skulle behöva ett liv till. Sen har jag varit väldigt självsvåldig. Har stått på egna ben. Aldrig bett om hjälp. Inte sett de händer som sträckts ut. Men det är väl lätt att missa när jag ville både ha roligt – arbeta – ha barn och familj.

Undrar vad de säger. Har en liten lapp som min dotter skrev när hon var liten. ”Älskar dig mamma – Du är speciell”. Den brukar sitta på väggen för att påminna mig vilka underbara och förstående barn jag har och hade – redan då!

En reaktion på ”Börje och Stina

  1. Igår på jobbet kom en dam in och sa upp sin garageplats – hon tyckte det kunde vara dags att sluta köra bil nu. När hon gått såg jag i papprena att hon fyllt 95 iår… Trodde hon var runt 85 snarare.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s