Inte så svårt att vara positiv

 

… när solen skiner och fåglarna fortfarande ger tydliga signaler om att livet fortsätter. Med eller utan de som försvunnit ur våra liv. 22 döda i Manchester varav många barn. Där är det säkerligen svårt att höra fågelsången. Det vet jag. För föräldrar och anhöriga till barn, försvinner fotfästet ganska länge. För mig tog det många, många år. Allt tystnade.

Men… obevekligt så kommer nya tider och med det, nya infall av skapta eller icke skapta händelser som åter ger livet ett innehåll. Vi alla knuffas hit och dit, för ingen kan behålla en utstakad väg, hur gärna man än vill.

Ordet ”man” som jag nyss skrev, eller fjärde person plural (indefinita pronomen), är ett neutrum när det gäller att förklara vissa saker. Man tror ju inte – man kan tro – man visste ju inte bättre – man man man ??? Vilken man??? … frågar jag.

Ordet man kanske behövs, ibland … men jag ser att ordet man oftast används när man inte vågar stå vid sina ord – jaget, när det måste ta ansvar. Liksom. Man kunde ju inte tänka sig att du var så ensam och ledsen, är ett påstående där det går att urskilja en skitstövel som inte fattar. De där svikarna som inte vågar stiga fram i en annan människas sorg.

Nu hoppas jag att de som blir/blev drabbade av sorg efter sina älskade ungar inte ska behöva stå ensamma, utan att människor med stor sympati stiger fram. Så skulle jag vilja att alla gör – annars kan de låta bli helt och hållet. I Stockholm blev det en man-ifestation som heter duga där de sörjande fick bevis på deltagande och kärlek. Så vill jag tro.

Hur kom jag in på det här nu då? JO, det var för att så fort jag skriver man, så stannar hela jag upp och frågar mig: var är jag någonstans? Så!

Fågelsången tar jag en annan gång.

 

9 reaktioner på ”Inte så svårt att vara positiv

  1. Även jag stannar upp vid ”man” men beslutar nog rätt ofta att använda det helt medvetet, tycker ”man” många gånger både ser och låter bättre än jag. Konstigt kanske, har inte så mycket med att våga att göra, jag är dock medveten om attt jag ibland känner att ett ”jag” blir för nära och väljer ”man”.

    Gillad av 1 person

    1. Men du, Margareta… du ska veta detta 😉 du är min mentor juhuuu…
      OK. Den där sången. Man ska leva för varandra och ta vara på den tid men har… osv. Det är ju lite allmänt så där och det tycker jag inte är fel alls, men om vi byter ut man mot vi i ett speciellt sammanhang… hör här…
      1. Vi tycker här att…
      2. Man tycker här att…
      Den första är för mig en sanning om det nu verkligen handlar om ett bestämt antal människor som har samma mening.
      Den andra är för mig en osanning därför att den som säger så är för diffus och vad jag förstått en som inte vågar säga som det är. Låtsas tala för fler än sig själv för att förstärka på något vis.
      I brist på bättre tankeinnehåll under denna dag så tyckte jag att jag kunde fundera lite över språket. Har ett gäng ungdomar som hela tiden använder just detta med ”man” istället för ”jag”.
      – En sa la tau å lägg säj i ti så en örker upp i möra.
      😀

      Gillad av 1 person

      1. Kan bara krama dig så mycket jag orkar – ”man” är ofta ett sätt att inte riktigt stå för det ”man” säger – men jag gillar inte ”en” för det, dig gillar jag dock, mycket!

        Gillad av 2 personer

  2. Jag använde mycket man förr till en psykolog jag träffade efter pappas död frågade mig ”men vad känner/vill du då?” Det fick mig verkligen att tänka efter. För mig var användandet av ”man” ett sätt att gömma mig. Att byta ut man mot en som många gör idag tycker jag inte om – det känns varken som hackat eller malet…

    Gillad av 1 person

    1. Japp. Med några enkla ord fångade du det som jag ville komma åt. Att gömma sig lite bakom ryggen på någon annan, liksom.
      När jag ser/hör unga människor använda detta, i mina ögon/öron förringande av den egna personen, så blir jag ledsen. Ungefär som att ha håret hängande framför ögonen och de tror att ingen ser dem 😉 😀
      Nu blir jag inte ledsen för egen del utan för deras bristande självförtroende. Så menar jag så ingen misstolkar.

      Gilla

  3. Har läst dina senaste inlägg. De väcker tankar och funderingar, som vanligt 🙂 Dina kloka följare har kommenterat så bra att jag bara kan instämma.
    ***
    Jag har inte kompetens att vara språkpolis men finner ändå konstigheter i vårt nutida språk förutom mananvändandet. T ex ordet VART som dyker upp vart man än läser.. 😀
    ***
    Ett norskt ordspråk lyder:
    ”I framgång känner våra vänner oss. I motgång känner vi våra vänner”.
    Eller hur? 😉

    Gillad av 1 person

    1. Jag vill inte påstå att jag är språkpolis, det hoppas jag att ingen uppfattar mig som, men som du säger om ”vart” så stannar jag upp, precis som du och funderar. Varenda gång när jag ska skriva var som helst så väljer jag vart om jag inte har en susning om var och vilken riktning.
      ”Varthän du än går…” eller något sånt… har för mycket gamla sånger i huvudet 😀

      Känner mig privilegierad när du tittar in till mig. Bara så du vet ❤

      Gilla

Lämna ett svar till Laila Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s