Tyst omkring men inte inuti huvudet

När jag slår mig ner vid datorn, nu för tiden, så gör jag inte mer än går in på min blogg och ser om någon av mina vänner där har skrivit något. Läser och tycker att det är alldeles perfekt att ha ett fåtal att bolla med. Det räcker så bra. Det är ingen konst alls att fortsätta nonchalera facebook. Förr var det det enda allena rådande men idag är det för mig en enda soppa. Skulle behöva hoppa av och börja om med ett nytt namn. Gjorde så för några år sedan och nu är det dags igen. Helt klart. Men ur facebook har jag några som jag uppskattar lite utöver. En har jag träffat en gång och en annan har inte träffat alls och den tredje är jag rädd att jag aldrig får träffa, men dessa är mina allra finaste vänner.

Tänk hur fantastiskt det ändå är med media. Vilka förtjänster och vilka utomordentliga tillfällen att etablera kontakter som kanske räcker livet ut. Vänskap och tolerans, lyhördhet och integritet näst intill fulländning. Det skrivna ordet går aldrig att ta tillbaka medans ordbajseriet in natura kan knäcka en vänskap på ett ögonblick med ett förfluget ord. Det om det. Åter till tråden.

Först körde jag med hela namnet på facebook och sedan tog jag halva eftersom jag har två namn med bindestreck emellan. Men vad skulle det gagna mig, rent emotionellt för att inte tala om intellektuellt att börja om? Först måste jag förklara för mig själv vad jag vill. Som det är just nu vill jag inte, och jag går ytterst sällan in där. Jag behöver det inte. Har en skrälldus med folk och bekanta där men det känns liksom övermäktigt. Världen har krympt och jag är absolut inte ledsen för det. Och dessutom, hjärnan har, tycker jag, blivit större. Nu ska jag inte ta i så jag förhäver mig men faktum är att ett inre lugn har smugit sig in och kanske är det så, att hjärnan har lagt i en annan växel. Om det heter upp eller ner vet jag inte men det är iaf inte backen.

Några av er vet att jag skriver och har några projekt på gång. Bara det skulle vara roligt att fånga upp igen. Till julen ska det visst bli aktuellt med en utgivning på en bok som min eminente illustratör har i sitt hägn ännu. Historien från vendeltiden har jag också att bita i och den var klar fram till i höstas. Då fick jag in illustrationerna till den och då kom jag av mig. Så kan det också gå. Den ska dessutom uppdateras med några faktadelar. Trots att det är en historia helt sprungen ur min fantasi så behöver det finnas en någorlunda historisk och vetenskaplig bas som den vilar på.

Det var det om facebook och nya små sug till förnyelse av tillvaron. Tänker så, nu när jag ska gå och lägga mig och läsa böcker som andra skrivit. För dagen har jag ingen hemma som är läsvärd, men fördelen med den enda tillgängliga tråkiga boken är att jag somnar fort.

 

3 reaktioner på ”Tyst omkring men inte inuti huvudet

  1. Kan inte sova och låg och tänkte på dig, kollade din blogg för att se om du skrivit nåt. Skönt att se att du ser framåt. Stor kram och god natt.

    Gillad av 1 person

  2. Kom att tänka på cirkusdirektören vars namn jag precis nu inte kommer på; ” Får jag be om….fuuuullkoooomlig tyyyyyyyyyyyyyyyyysssssssssssstnaaad… och i samma sekund drog trummisen igång värsta trumvirvel 😀 Knasiga saker gör mig glad så länge ingen kommer till skada!

    Facebook var skön släcka ner, Instagram lika så. Livet ska inte levas på såna sajter. ”Du är konstig” har jag fått höra. Va! Men tack, då är jag inte som alla andra. Att släcka ner de där medierna helt kan vara lite kruxigt, de blir ju bara vilandes, fick googla efter hjälp så det går få dem ur världen. Nu testar jag blogg, får se hur länge det varar, bra hjärngympa de få gånger den kopplas in 😉

    De där tavlorna och gardinerna… De samlar bara damm och städa är inget kul. 🙂
    Brukar ursäkta min lathet med att det som inte blir gjort idag finns kvar imorgon, finns inte jag då så har jag i alla fall inte lagt min tid på något tråkigt.

    Kramiz!

    Gillad av 1 person

    1. Å, vilken vis kvinna du är. Finns jag inte i morgon – har jag iaf inte haft tråkigt.

      Hoppas vid allt vad jag kan nedkalla att du aldrig helt försvinner ut i tystnaden och ifrån mig. Du är som en fjäril. Rätt var det är så sitter du där på blomman och i nästa ögonblick är du borta. Lite likt min egen förklaring på hur jag uppfattas.
      ❤ ❤ ❤ ❤

      Bronett eller nåt sånt 😀

      Gilla

Lämna ett svar till em Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s