Beroende

Nu börjar jag, helt klart, bli beroende igen. Måste lägga ner det här med att gå in och glo efter om någon har skrivit någonting. Måste inse att det är vår ute och att det faktiskt finns annat att sysselsätta sig med.

Idag är det tvättdags. Lyckades få in ett pass på måfå. Det behövs, för Bamses filtar är i behov. Vad som döljer sig i dem törs jag inte ens tänka på. Går igenom hans päls var och varannan dag, men han morrar så otrevligt när jag krafsar runt så det får gå snabbt. Nu bits han inte och jag säger åt honom att han är en tjurig gammal gubbe men han bryr sig inte. Ögonen på honom är grymma och jag tror att det bara är en pudel som kan se så förbannad ut. 

Efter flytten hit så hittar jag inte min kamera. Men jag vet att den inte är stulen, så den kommer fram så småningom. Däremot börjar jag misstänka att hallonsylten definitivt är väck. Hade ett tiotal burkar i källaren men näääää, de finns inte – hos någon. Har frågat runt, men sonen gjorde sig inte besvär med att kolla sin källare. Tror faktiskt att det står en kasse eller nåt, för när flytten gick av stapeln så portionerades mina pryttlar ut lite här och där. Precis som jag, för jag hade ingen egen adress då. Får kalla det ”sylten och min mest förvirrande tid”.

Men – det är knepigt att inte ha någon att byta ord med i vardagen. Det tar en stund till att vänja sig, det begriper jag. Igår kväll hittade jag en gammal oläst bok i hyllan. ”Våga vara gammal” av Kajsa Telander. Jo, det låg en sidskiljare ett stycke in i boken så jag har förmodligen börjat läsa när jag fortfarande kände mig ung. hehehhe… Det här att skriva av sig betyder att ”nu haver jag talat” och det är bara att vänta in om det dyker opp något som motsvarar en dialog. Om än kort i en kommentar, ack så betydelsefull.  

🙂

 

10 reaktioner på ”Beroende

  1. Var är grejerna? Ett slags tillstånd i livet, periodvis. Ibland blir jag så frustrerad att jag rensar och kastar massor i ett försök att få grepp om tillvaron. Hoppas kameran din tittar fram snart…
    Det där vardagspratet har jag varit utan under lång tid och nu när jag har det vill jag inte vara utan. Min mor samlar ihop och sedan pratar hon effektivt – om allt hon lagt på hög – när vi hörs. Så måste det få vara tänker jag ❤️

    Gillad av 1 person

    1. Jo, jag kan väl påstå att jag borde vara van jag också eftersom jag inte levde samman med Mr L mer än under ett halvår. Så där varje dag. Men oj, vad jag saknar det. Faktiskt. Vi var ju särbo under så många år och jag vet att jag hade, som din mor, laddat hela veckan. Han lutade sig bara bakåt i stolen med ett vinglas i handen och hade skoj. Som regel hade han lagat nåt gott tills jag skulle komma, som vi avnjöt tillsammans.
      Det är inte utan att jag saknar det. Men skriva går också bra. Ganska bra. 😀 Kraaaaaaaam

      Gillad av 1 person

      1. Man vänjer sig snabbt vid sällskap, det är svårare att vänja sig vid att vara själv. Inte så konstigt kanske, vi är väl flockdjur?
        Vad mysigt det låter som ni hade, och en fin man som både lagade mat och lyssnade med nöje ❤️

        Gillad av 1 person

      2. Ja han var både det ena och det andra. Passade mig som handsken 😉 Vi träffades på äldre dar, som det heter och fick åtta år ihop. Fina år som särbo/kärbo/turbo/sambo som han sa 😀

        Gillad av 1 person

  2. Jo, nog blir det så i perioder. Man kollar femtioelva gånger om någon bloggat om något, kommenterat något eller för den delen – om man fått något i mailboxen. Sedan går det långa perioder när man inte tänker så mycket på det alls. Tror det beror mycket på hur man mår och vad som händer i ens liv just då. Nu är jag inne i en värkperiod och således kollas både blogg, mail och instagram rätt ofta. Det distraherar…
    Kram!

    Gillad av 1 person

    1. Har inte lärt mig instagram. Och jag tror inte min mobil gillar det för som den är nu så går det inte ens att skicka en bild i ett sms. Ska ta mig i kragen, ta ett djupt andetag och kliva in på något telenor-kontor och tala om att min lilla mobil är sjuk.
      Men förra gången jag gjorde det så ökade månadskostnaden så förskräckligt – jag bävar att jag låter mig övertalas till något jag inte behöver. 😦
      Ska försöka få någon av ungarna att hänga med mig. 🙂

      Gilla

      1. Bestäm dig för vad du vill ha innan du knallar in i butiken. Tala sedan med en gång om vad det är du vill ha. Bästa sättet att inte bli pådyvlad något man inte vill ha är att mota Olle i grind. Vill man bara ha en mobil som går att ringa och sms:a med så ska man inte bli erbjuden en smartphone med internet och dyrt abonnemang. Punkt! Kolla gärna in deras hemsida innan – då kan du kolla vilka telefoner som erbjuds och vilken som passar dig. Där kan du också kolla vilka abonnemang de har. Bäst är att kolla igenom i lugn och ro hemma. Då hinner man tänka igenom vad det är man VILL ha och vad man behöver ha.
        Instagram ska tydligen funka på datorn också, men det har jag inte kollat. Använder fånen till det mesta 😄

        Gillad av 1 person

      2. Man blir lätt lite sån…
        Troligen saknas en MMS inställning på telefånen. Vet inte vad du har för sort men prova klicka på ”inställningar” sen ”trådlöst nätverk” sen ”hämta inställningar för internet och MMS” så hämtar telefonen inställningarna och du kan skicka bilder, förhoppningsvis 😉

        Gillad av 1 person

      3. Har försökt på alla, för mig, tänkbara sätt, även detta, men det är tji. Får knalla in till butiken/ena vi har här i stan. De står ju på tå, beredda att betjäna en gammal tant som kommer över tröskeln. Men fa…, mig ska de inte få lura (en gång till) 😀 Kram

        Gilla

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s