Ett ögonblick i vardagen

Idag sov jag för länge. Barnen hade redan börjat skolan. Den som ligger ett stenkast ifrån mig.

Jag vill helst ut, nu i det fina vädret, redan i ottan – då luften är så där frisk och orörd – rasslet i de skirt gröna löven har en särskild ton – koltrasten sjunger fortfarande – och det är alldels tomt och tyst i övrigt. Då stannar jag, sluter ögonen och bara är.

Sådana ögonblick betyder mycket. Att just få stilla sig. Bara vara. Kände mig väldigt harmonisk igår eftermiddag på lilla promenaden genom dungen bredvid. Då ser jag, när jag kommer över krönet, att det i skogen nerom mig, står tre personer blick stilla. En liten bit in från stigen. Det är som en tavla som fastnar innanför globerna. Blixt stilla står de och ler, och en av dem håller uppe sin hand och där på pekfingret sitter det en liten fågel och klamrar sig fast. Jag tror att det är antingen en Talltita eller en Nötväcka. Den är lite dunig som ungfåglar är. ”Den flög in i vindrutan”, förklarar den unge mannen som är med och jag tänker att de är långt från gatan men de har gjort sig besvär att försöka rädda den.

De här tre unga människorna med en skadad fågel på fingret symboliserar så mycket för mig. Det är bara goda ting. De får mig att tro på mänskligheten. De får mig att tro att gör man gott så blir man belönad på något vis. Jag kan inte löna dessa tre med mindre än att skriva om dem. Jag möter dem troligtvis aldrig mer. Men jag skulle vilja måla en tavla för att återge bilden.  

 

 

 

3 reaktioner på ”Ett ögonblick i vardagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s