Strulan har bekymmer

Strulan stänger ner internet och trycker fram ett dokument att i lugn och ro skriva ner vad som trycker. Det är inte lätt för henne för hon har ännu inte kommit till klarhet i hur hon ska hantera situationen hon har hamnat i.

Hon funderar en stund för att komma till skott. Det drar över ryggen och hon reser sig för att stänga balkongdörren, vilken är stängd, upptäcker hon.

Hennes födelsedag närmar sig och hon vill gärna gråta över den ”gamla” planeringen som började redan med mannen sin, när han låg i sjuksängen i februari när det fortfarande var vinter, och de talde om hur fint de skulle göra i trädgården i juni – om mat och godsaker de skulle bjuda på när alla som ville skulle komma på Strulans 70-årsdag. Den dagen då äppelblommen förmodligen skulle flöda över trädgårdsmöblerna och solen strila ner mellan grenarna, precis som det brukade göra varje annat år.

Den dagen skulle inte komma så fort, tänker Strulan och känner hur det nyper bakom näsan. Han som hon ville dela dagen med finns inte längre och nu är hon riktigt ledsen. Reser sig ett slag och går runt i lägenheten. Det nya hemmet där hon ännu inte satt upp en enda tavla. Hon vill inte. Hon blänger på målarstaffliet och kan känna lite doft av oljefärgerna från bordet bredvid när hon sätter sig igen.

Strulan känner att hon har gjort bort sig på något vis. Hon vet bara inte riktigt hur det gick till. Dottern ringde förra torsdagen då hon satt och läste gratistidningen, som brukar komma varje vecka till alla i kommunen och läste att Tommy Körberg skulle komma till en plats i närheten – precis på Strulans födelsedag. Slog ihop tidningen och glömmer Tommy. Men precis då ringer dottern och frågar vad mamma vill ha till födelsedagspresent. Strulan som inte vill ha någon uppvaktning med prylar utan bara få vara med sina fina barn den dagen säger till slut efter en del argumenterande och då mest på skoj, att det är klart att det skulle vara väldigt skojigt att få höra Tommy in natura.

Så går dagarna och Strulan anar inte att dottern går och beställer biljetter. Men inte åt hela familjen utan bara två stycken och hon förmedlar per telefonen att Strulan ska göra sig beredd klockan 17 och ta en kompis med och att de blir skjutsade både dit och hem.

Jaha… Strulan blir lite lång i ansiktet men tackar så mycket och så är, i stort sett, samtalet över. Vad hände? Kortslutning. Absolut. Hon grubblar på om det är detta hon vill ha som 70årsminne. Hon har ingen ”kompis” som gillar Tommy Körberg och han som i så fall skulle ha följt med, för Strulans skull, finns ju inte längre.

Dagar går och frågan blir större och större i huvudet på Strulan. När hon träffar den andra delen av familjen sin så brister det. Hon bölar som en galning. Spärrarna släpper och hon snörvlar att hon inte vill ha de där biljetterna. Hon vill inte ta med någon kompis – hon vill bara vara med sin familj. Lugnt och stilla för hon är inte riktigt frisk. Har inte alls den orken att glädja sig ens. En månad har gått sedan hon opererade sig och började återta livet, steg för steg.

Men jag följer gärna med, säger sonhustrun och Strulan tänker att ok, då kan det väl kanske gå.

Men så hände det igår kväll. Dottern ringer och är upprörd. Ifrågasätter. De gråter tillsammans över deras dåliga kommunikation dem emellan.

Och där står Strulan med sitt problem. Älskad unge som ville väl och det blev så fel. Ingen anklagar någon men hur ska Strulan göra. Ska hon be att biljetterna återlämnas eller ska hon göra sig redo för just den kvällen för fridens skull eller vad? Helst vill hon inte finnas till alls den dagen.

Detta blev för mycket grubbleri för Strulan. Idag vaknade hon av att hon grät. Sen har hon gråtit mest hela dagen. Då ilsknade hon till och blev helt enkelt trött på sitt erbarmliga gråtande och gick till affären och köpte en ask cigaretter.

Det hjälpte. Destruktivt, ja, men hon kunde äta en bit och nu sitter hon vid datorn och knackar ner sitt bryderi. Känner att hon är ute på farligt vatten. Helt utlämna sig i en familjär fråga. Men hon har faktiskt ingen att prata med. Strulan är kolossalt ensam med sin tankar. Raka motsatsen till sin tvilling Solan som pladdrar på om vad som helst.

 

9 reaktioner på ”Strulan har bekymmer

  1. Kära strulan ❤ Ring dottern, prata med henne och säg som det är. Att känslorna ibland drar iväg åt för många håll på samma gång. Vill du ta chansen att lyssna på Körberg live så hör med dottern om 1. Det fortfarande är okej med biljetterna som hon var så rar och ordnade 2. Be dottern, eller sonhustrun följa med, och njut av stunden och musiken och slutligen och alldeles oavsett punkt 1-2 fråga dottern och sonen om ni, i all enkelhet, kan fira dagen över en bit mat eller fika någonstanns. För att det vore så trevligt att få dela en stund ihop med dem.
    Kramar till Strulan som är en go smula 😚

    Gillad av 2 personer

  2. Vännen, prata med din dotter som vill dig väl – fast det blev fel – prata måste ni om ni så också går och lyssnar till Körberg (och det ska du bara göra om du har den minsta lust) – skit, nu ger jag Strulan råd, det vill jag inte – du vill ju bara vara med de dina, och du saknar mannen din, och inte har du varken ork eller lust att storfira en födelsedag just nu! Kramar till dig, stöttar Strulan vad hon än bestämmer sig för – och önskar att hon tar hand om sig i första hand!

    Gillad av 2 personer

  3. Kära Strulan, från en som fyller jämnt (40) i dagarna till en annan 😉 så tänker jag precis som du, tid med nära och kära är det som betyder något. Med min mor i synnerhet, hon nyss fyllda 70 och jag snart 40, vem vet hur många jämna födelsedagar till vi får fira ihop? Och sambon behagar ändå jobba, så vi reser bort jag och mor.
    Som dotter tänker jag så här: säg exakt det du känner, gör exakt som du vill, be om det du behöver, önska det du helst av allt vill ha. Du är så himla viktig och speciell, alla dagar på året, och allt en dotter vill är att mamma ska förstå det och omfamna det, inte tassa på tå eller be om ursäkt, vara rädd att uppfattas som otacksam eller egoistiskt. Ni mammor har gett oss livet, tänk på det, ni har rätt att ta plats i livet i stort, definitivt i våra och i allra högsta grad i era egna ❤️
    Och du, grattis i förskott 😘

    Gillad av 2 personer

  4. Så fina och medkännande kommentarer ”lilla Strulan” fått här. Jag behöver egentligen inte lägga till något i sakfrågan, men hur ska jag kunna låta bli. Andra har sagt allt det som jag själv skulle vilja säga. Jag börjar som vanligt med att berätta att jag läst och hur jag känner för dig ända in i hjärteroten. Det där att inte ha någon att prata med är mig alltför välbekant. Jag ömmar för dig genom mitt eget igenkännande, och det var nära att en lite tår började trilla även här.
    Låt inte just det här ligga och gnaga inom dig. Det förtjänar du inte. Var ärlig, mot dig själv och alla berörda. Precis det råd du redan fått, och som råd fungerar det inte bättre än att vi visar vår medkänsla. Att reda i det kan ju tyvärr bara du själv göra, och det känns lite fattigt när man så gärna skulle vilja göra mer för dig. ❤
    Om din dotter har minsta förmåga till att förstå din situation borde hon inte lägga det här på dig. Visst, hon kanske blev lite sårad … men det borde inte vara svårare för henne än att du kan förklara hur förvirringen sliter i dig ibland.

    Jag säger också GRATTIS i förskott. Ta hand om dig!

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s