70 år idag

Så är det ett faktum. Min levnad är 70 år. Den här dagen är inledd med en lugn morgon fast jag bävat länge över den. Den skulle ju börja med morgonkaffe under de blommande äppelträden tillsamman med den jag älskade. Han som under ett halvt år kom mig att förstå vad det ville säga att riktigt älska.

Nu är jag ensam. Riktigt ensam, och det är bra konstigt att det går. Men den ensamma vandringen hade förstås sitt berättigande. Jag lärde mig leva så. Mestadels av mitt liv.

Från nattens kompakta dimma utanför fönstren så är den här förmiddagen klar och solig. Det är min dag. Blir hämtad av dottern och får tillbringa dagen tillsammans med hela min familj. Kan inte önska mig något finare.

Sinnet mitt är fortfarande i full funktion. Jag vill framåt och det är ett gott tecken. Det s.k. Ki, om det nu är japanska eller kinesiska. Vi har väl kanske inte något ord för det annat än framåtsträvan? Vad vet jag. Vi lånar av andra språk men jag värjer mig lite mot det för t.ex ordet ”go” och ”okey” är andefattigt i mina ögon/öron, men förstås väldigt användbart. Men jag har ju ingen anledning att hejda det som inte hejdas kan. Jag har levt ett liv – ett tufft liv med många sorger och mycken gråt. Ändå betraktas jag som en glad och positiv människa. Det betyder väl att jag ändå har kämpat mig igenom de tuffa delarna med psyket i behåll.

Klapper mig själv på axeln denna min 70 åriga morgon.

 

Bra gjort tjejen. Det är långt kvar till 100