Fixad höft

Idag – äntligen fann jag henne. Hon heter Charlott och är naprapat i Arboga.

Min systerdotter ”lurade” mig till henne och påstod att även hon skulle ta en behandling, vilket hon av egen erfarenhet visste skulle fungera eftersom Charlott hade åtgärdat hennes egna krämpor.

Jodå, det gjorde ont, men av släktskapet med min systerdotter så visste Charlott att hon kunde ”ta i” utan att jag skulle gnöla för mycket. När jag reste mig från bänken så kände jag inte av höften ett smack och när jag skulle betala så hade redan min systerdotter betalt och sa att detta blev hennes present till mig för min jämna födelsedag som inföll i söndags.

Hemma igen sov jag som en stock i en timme och vaknade och kunde röra mig obehindrat. Vilken känsla. Helt fantastisk. Steg för steg börjar livet återvända. Detta att kunna röra mig betyder mycket eftersom jag är, av naturen, en som vanligtvis aldrig sitter på baken mer än framför datorn. I hela mitt liv har jag varit fysiskt aktiv och varit tacksam över det och att vara så här handikappad som jag varit betyder just nu att jag har fått en påminnelse hur de har det som ständigt går med värk.

Hur tacksam kan inte en människa bli?

För visst kan jag undra varför sjukvården inte hjälpte mig när jag var där, och att de döper nästan allting till artos för att slippa åtgärda in i det längsta, gör att det tack och lov finns de som tar saken i egna händer. Utbildar sig och ger människor en chans att bli friska och smärtfria. Jag visste hela tiden att min skada uppstod efter att fallit i backen två ordentliga vändor i januari. Men det tyckte inte sjukvården men det visste jag. Visst har jag artros men inte mer än att jag kan leva med det. Det gjorde jag ju före mina vintervurpor.

Sjukvården har jag inte längre något förtroende för. Nu är det definitivt stopp. Alldeles för många incidenter och uppenbara galenskaper som fått mina kära genom åren att helt enkelt dö. Kniv och penicillin är det enda som godtas resten av livet. Basta!

6 reaktioner på ”Fixad höft

  1. Låter alldeles fantastiskt härligt, både naprapaten och din systerdotter! Grattis, nu kan du och jycken gå ut så mycker ni orkar – jag blir så glad, och samtidigt – precis som du – fundersam inför den så kallade sjukvårdens bristande kunskaper… Kramar

    Gillad av 1 person

  2. Grattis! Märkligt att sjukvården ofta verkar så dålig på ”icke-medicinska” lösningar. För många år sen fick jag ont i en vrist – kunde inte rulla av foten utan måste linka mig fram. Så gammal var jag inte (då) så det kändes jättetrist. Röntgen och undersökning visade inget fel på foten. Efter några år rekommenderade en kompis en sjukgymnast som gav mig några enkla övningar (balans och tåhävning). Efter några veckors intensiv träning framför TVn var jag bra! 🙂

    Gilla

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s