Fragmentarisk roddtur

 

Har hittat en gammal novell som jag vill bjuda på i midsommartid. Tag er i akt för spriten för dess verkningar kan vara oförutsägbara. Glad och skön midsommar på er trevliga vänner på bloggen.

*

Vem är jag och varför sitter jag här ensam i en båt? Jag ser ingenting och ingenting hörs. Vattnet ligger svart och stilla. Dimman ligger tät runt om, ända in till relingskanten. Det är som en säck. Stumt. Innehållslöst.

Jag ropar ut i det vita intet. Rösten når ingenstans. Letar efter årorna så jag kan börja ro. Men hur hamnade jag här? Men värst av allt, jag minns ingenting! Måste reda ut begreppen. Jag lever och så långt är det gott nog. Men jag kommer någonstans ifrån och förmodligen ska jag vidare, eller? Jag vet att jag är en man. Nå, bra! Då kan jag ro under tiden jag tänker. Vad nu? Finns det bara en åra?

Ja, så var det, jag tänker, alltså är jag en människa. Men, hur vet jag att det är så säkert? Utan minne kan jag vara vad som helst. En varelse med fyra extremiteter på en kropp. Hur vet jag att det är fyra? Jag måste vara en människa eftersom jag vet att jag har två armar och två ben. Det ser jag ju, och djuren har inga armar. Inte vad jag vet, än. Och en åra vet jag att det inte går att ro med, men får väl veva runt lite på båda sidor.

Det luktar unket. Flera gånger har åran fastnat i något slemmigt grönt. Ibland tycker jag att jag ser något som rör sig därute. Ropat flera gånger men inget eller ingen som hör mig. Hur ska jag få minnet tillbaka? Undrar om jag är alldeles ensam på jorden? Nej, det finns kvinnor. Ja, det vet jag och jag tror att jag kommer ihåg en. Hon hade hästsvans och smala ben. Men jag har inga sådana ben. Nej, de är långa och grova. Undrar om jag är en gammal man? Är jag på väg över floden som…?

Om dimman kunde lätta så jag såg något. En strand, eller tänk om jag är mitt ute på havet. Måste smaka på vattnet. Det är sött. Skönt det, så jag kan utesluta havet. Det vore inget vidare att sitta på det i en roddbåt. Undrar om jag ska ta och sjunga en stump. Stump? Jag måste vara gammal. Minst hundra. Jo, det vet jag, för den där nya musiken gillar jag inte. Alldeles för stökig. Aha, det börjar röra på sig.

Nu är jag hes i halsen efter stumpen och pinknödig. Vågar jag ställa mig upp? Måste ju.

Det gick ju bra. Men vad liten den är. Dålig fortplantnings-attiralj jag begåvats med. Ja just det. Kvinnor var det ja. Nu kommer jag ihåg dem. Flera stycken. Ha, det var ju inte så länge sen. Inne i stan. I en säng någonstans. Men var bor jag? Får vänta lite på det antagligen. Är väl inte så viktigt. Tycker att jag kommit ganska långt redan nu. En liten bit i taget, så blir det nog ordning på det här också. Men nu börjar det bli kallt. Ordentligt kallt. Brrrr… jag fryser.

Vad svart det börjar bli. Och ingen hör mig när jag ropar. Kan väl inte vara alldeles ensam i världen? Hur hamnade jag här? Aha, nu tror jag att jag minns lite. Fest. Ja, så var det. Jag blev bjuden på fest av någon. Är jag bara så full så jag inte minns något? Men jag stod ju rakt när jag pinkade. Så full är jag inte, men kan ha varit.

Oj, jag somnade visst. Där uppe lyser stjärnorna. Det är alldeles klart!  Halleluja! Ser stränderna. De ligger ju runt omkring och nära. Fan anamma, jag sitter i granngårdens branddamm.

Nu blir jag en visa i hela bygden. Igen!       

6 reaktioner på ”Fragmentarisk roddtur

  1. Mmmm, där spriten går in går vettet ut. SÅ tacksam att jag fått växa upp utan fylla omkring mig. Och att jag aldrig fyllnat till själv heller. Jag är tokig nog nykter 😂

    Gillad av 1 person

    1. Då är vi två som sluppit eländet. Jag var till och med organiserad en gång i tiden. Då fick man inte vara med på kalasen. Hahhahaa.. Jo, om gubben tog med sig dragspelet. Men till slut tröttnade han och förstod att det var ett utnyttjande.
      Kram ❤

      Gilla

      1. När jag var runt tio gick mina föräldrar med i MHF:s husvagnsklubb – oj vad mycket roligt vi hade där. Och varenda en var nykter så det motbevisar att svensken inte kan ha roligt utan sprit 😀 Fast det är inte roligt att vara ensam nykter på en fest eller dyl…

        Gillad av 1 person

      2. Jag växte upp i restaurangbranchen och såg gästerna komma och var så märkvärdiga mot pappa som stod och tog emot dem. Men sen när kalasen var slut, så kröp de fisförnäma upp för backen där taxametrar stod och väntade på dem. Aspackade. Sådana syner, som ung, fick mig att vara återhållsam mesta delen av livet.
        Nä fy för spriten om inte människorna har omdöme.
        Idag kan jag med förtjusning inmundiga mig både rött och vitt, ja faktiskt en liten rakare också ibland. Men inte nu. Inte som mamma som tog sig 1 sup till midsommar och 1 till julen. Det var det enda i spritväg som hon firade med. Två snapsar om året. Det var krut i den gumman 😀

        Gillad av 2 personer

  2. Den här känner jag igen, och jag minns att jag skrattade även när jag läste den första gången.
    Du är sååååå duktig 😀
    Tjatar på dig även här och påminner om att du ska läsa din mail … 🙂
    Kramis

    Gillad av 1 person

    1. Mailen??? jahaaa.. den ja.
      Ja jag förstår att du känner igen den. Men det var inte den jag själv skrattade högt åt. Förmodligen aldrig lanserad vare sig här eller där för den kan vara lite provokativ i religiösa kretsar. 😉
      Du är snäll du… tack ❤

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s