De nya mynten

På hallbordet står en liten skål där mynten hamnar. Jag har ännu bara lärt mig att de skiljer sig åt färgmässigt, men har fortfarande ingen aning om deras olika värde. Undrar om det är fler än jag i detta land som inte har haft något intresse av att engagera sig?

Kan erinra mig de gamla kopparslantarna från det jag var liten. ett, två och femöringarna. Femöringen lade vi ungar på rälsen för att efter det tåget passerat plocka upp dem, blanka och utpressade till en helt ny form. Den lilla 10-öringen som vägde så lätt i min hand. 25-öringen från 1899 som jag symboliskt hade i min plånbok för att den aldrig skulle försvinna och samtidigt ge mig ekonomisk lycka. Då var jag runt 17 år och naturligtvis försvann den i ungdomsivern. 50-öringen och den trygga 1-kronan som alltid fanns för att komplettera det som fattades. Vid högtidliga tillfällen under barn och ungdomsåren kunde jag ibland få en sällsynt 2-krona som betydde högtid och firande av något slag. De fick hämtas särskilt på banken, för det gjorde mina föräldrar, kommer jag ihåg.

Lugna och trygga och pålitliga rann mynten genom mina och hela folkets händer. Ingen gnölade om borttagande och nytillverkning. Det är nog bara jag som idag har den där osäkerhetskänslan när jag tittar ner i skålen och inte ens har den ringaste uppfattning hur mycket det egentligen är.

Känslan att med bara fingrarna veta hur mycket det var när näven nere i fickorna kunde uppskatta utan att titta på dem. Ganska fantastiskt med den känslan och inte 17 kan väl någon idag uppleva det idag?

För mig ger de nya mynten precis samma känsla som när jag någon gång varit i utlandet. Främmande, och måste noga kontrollera vilken valör och vad de kan vara värda.

Men det finns en framtid. Njaä… finns det? Hahahahaha… det står väl inte på förrän det är dags att förnya dessa som finns nu. Och ständigt återkommer den här känslan över varför det trycks nya pengar, både mynt och sedlar, i det nya avståndstagandet hos bankerna som inte vill besudla sina händer med något så futtigt som mynt och papperspengar.

Jag läste en gång varför judarna blev ett ekonomiskt sinnat folk. På den tiden när det fanns småriken ute i världen så ville inte furstar och finfolket smutsa ner sig med att vare sig ta i pengar eller bry sig över huvud taget. Därav uppkom ur de judiska leden en möjlighet till arbete med att handha och förvalta. Om detta är sant eller en boklig teori, vet jag inte.

Sak samma… så småningom får vi vid födseln ett inopererat chip i handen eller någon annanstans. Men inte ens det tror jag på. Bankerna har säkert en egen vision om hur det ser ut om 100 kro… förlåt… år.

😉

En reaktion på ”De nya mynten

  1. Nya mynten är helt värdelösa! Små så man inte ser dess valör och lätta rinner de iväg mellan fingrarna. Fast nu finns ju mynträknare i butikerna (de som tar kontanter).
    Visst blir det ett nackchip i framtiden, med gps, så kan vi följas och kontrolleras.
    Hört att det finns att få på somliga inneställen utomlands, man går och kommer, dricker och roar sig medan allt automatiskt dras på kontot.

    Jomen visst! Att judarna blev ”banker” har jag hört berodde på kyrkan som ansåg det vara en synd att ta ränta på utlåning. Judarna däremot var välkomna som banker, och blev sen redan på medeltiden jagade och mördade.
    Detta enligt kunskapskanalens intressanta program. I detta utreddes kvarlevor i en framgrävd brunn. Dna visade att det var judar från samma familj.
    Oj, lååång kommentar.. hihihi… 😮
    Ha det fint / kramiz

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s