Åtel

(alter ego)

Av förekommen anledning så behövde hon byta miljö för ett dygn. Komma undan tristessen och det låga vakuum hon befann sig i. Turligt nog hade hon ett sista andningshål att ta till när det behövdes.

Väl ute på landet i det gnistrande vita, släpptes Bamse på grönbete och den redan av stället boende Molly, gjorde rundturen till en lyxupplevelse för den stadspromenerande lilla kraken. Svansen i vädret och tusen lukter av både en pinkande värdinna och andra mystiska dofter av vildsvin, harar, rådjur och älg.

Inomhus brann brasan och kaffepannan åkte på med fart. ”Du blir väl kvar i natt så vi kan ta oss lite gott att äta i kväll och dricka lite vin?” En fråga som hon redan räknat ut att hon skulle få, och naturligtvis svarade hon ja.

Under kvällen förevisades hon om vad jägaren i huset hade kommit igång med. En kamera uppsatt i naturen, någonstans runt egendomen, och hur den tickade in bilder varannan minut till hans mobiltelefon. Nu var kameran monterad i ett träd och riktad mot ett bestämt ställe där jägaren lagt ut åtel till de vilda.

Javisst, var det intressant tyckte hon men i det innersta fanns det en liten vass kant som sa att man inte ska skjuta på sittande hare. Det hade hon hört en gång när det diskuterades jakt på ett annat ställe. Ändå åt hon förnöjt av vildsvinsköttfärsen som inmundigades under kvällen.
En plats ute i skogen där djur kunde hitta det de tarvade för att fylla magarna. Visst är det behjärtansvärt på sitt sätt och vildsvinen behöver hållas i någorlunda normal tillväxt vad gäller antal. Så tänkte hon och tog en portion till.
Vi samlas ju själva på platser där åtel lagts ut för att människor ska få tillgång till mat, funderade hon vidare. Stora komplex av butiker som tillhandahåller både mat och kläder för att jag själv ska kunna överleva. Men för den skull behöver jag inte räkna med att bli skjuten mitt i handlingen. Möjligtvis vara ruinerad efteråt.

Nu hade visst vinet gjort sin verkan för hon kunde inte riktigt reda ut begreppen om hon skulle gå med på åtel och kameror i naturen. Men vad visste hon. Ingenting, Hon som inte nämnvärt varit i kontakt med skog och jakt. Hört och följt politiska åsikter, hade hon gjort men aldrig blivit riktigt på det klara med vem som har rätt eller fel, eftersom åsikterna skiljde sig åt vartefter de politiskt kunnigas ursprung kom ifrån. Stadsbor, nästan hela högen. En och annan från spenaten och som här om dagen i tvn, en ledamot i riksdagen som faktiskt hade varit fiskare. Han talade så hon förstod. Men nästa talare i riksdagens sal, hade en helt annan åsikt. Då stängde hon av apparaten och började fundera om hon inte behövde byta miljö, om så bara för att få tala med vanligt folk om halt vanliga saker. Att få känna en viss form av samhörighet och kanske bli på lite bättre humör.

Och det fungerade.

🙂

 

 

 

 

3 reaktioner på ”Åtel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s