Att vilja men inte riktigt nå ända fram

Hon har sedan ett antal år befunnit sig i en värld som hon inte tidigare varit bekant med. Författarvärlden. Beskådat och begrundat på håll s.a.s.
Med eterns vågor har förmedlats hur intensiv önskan är hos så otroligt många, att bli antagna av förlag och att lyckan därmed skulle vara total.
En utopi rent procentuellt att alla skulle nå målet, för förlagen är både för kräsna och för få. Visserligen är det ett otroligt utbud på böcker i olika former när man läser annonserna om vad som finns att köpa och läsa. Bokhandlarna är fulla, för att inte tala om biblioteken.

När hon själv vandra genom biblioteket som ligger i hennes stad, så bävar hon inför antalet präntade ord som redan finns – olästa, och hon tänker på hur det där ute i periferin svettas eller fröjdas ännu fler över att få delge sin historia. Det är ju bra att det finns bokrea, lite då och då, tänker hon med sin lilla hjärna.

Varför surrar hon om det här nu då? Tja, det är för att hon själv älskar att skriva. Både allvar och strunt. Vad som är roligast är absolut struntet och det ger henne ett visst utlopp för fåniga tankar att hon själv skulle bli sin egen lyckas smed. Men så inbilsk är hon inte. Världen är för stor. Intresseflödet hos de flesta, som hon tror, är deckare i ”hemmamiljö”, som hon betraktar det som. Ställen som senare filmas och sänds på tv.n. Och hon frågar sig om hon själv skulle vilja sitta i tv-sofforna och förklara finessen med hennes historier. Hahahahahaaa…. Aldrig i livet, tänker hon, att jag skulle vilja fläka ut mig med min grunda kunskap och tvivelaktiga skrivförmåga.

Hon frågar sig varför inte fler inser att kunna luta sig tillbaka och vara lite självkritiska. Inse att ”målet”, inte bara det skrivna, utan målet med hela livet och vad det innebär. Många ordar till förbannelse om skrivkramp och leda och om bristande energier för att inte tala om den s.k. inspirationen som fattas.
Hon själv lämnar hela rasket i månader emellanåt. Håller på med annat som ger livet ett innehåll. Men rätt vad det är så kommer lusten och då uppstår en fröjd som är helt otroligt givande. Denna lust är opålitlig och håller inte i långa loppet, om inte det absoluta ”målet” är helt fastställt. Att bli en ”riktig” författare. Hon själv har aldrig haft den tanken men försvarar sig med att; visst vore det kul om några stycken iaf ville läsa vad hon skrivit. Men inte ens hennes närmaste vill läsa och ge kommentarer och de som lovat ge feedback har helt glömt vad de lovat för just det hon skriver om, intresserar dem inte ett smack.

Varifrån kommer de här tankarna, frågar hon sig nu i ögonblicket. Kanske något hon läst eller hört? Hon vet inte. Men hon hade en gång en dröm, hon var väldigt ung då, och det var att få sitta vid ett öppet fönster med en fladdrande gardin som svajade lätt och förde med sig dofter utifrån. Men det var en dröm. Romantik. Livet blev annorlunda för verkligheten är något helt annat. Och med det tänker hon så här, att i dagens samhälle finns fortfarande drömmarna kvar hos så många. Att få släppa plikter och ansvar för samhällets krav att var och en är en egen individ och har eget ansvar att vara en god medborgare. Så varför inte försöka, tänker de kanske? Jag vill inte vara en stressad motor som ska utnyttjas tills den är skär ihop, för att sedan på ålderdomen och pensioneringen få uppleva den där drömmen jag hade en gång. Kanske tänker de så? Kanske dessa alla som har skrivdrömmar helt enkelt inte förstår varför de så gärna vill hålla på? Är det för att de är mer medvetna om att de har ett val?

Hon vet inte, men ett vet hon, att det skrivna ordet behövs, vare sig det handlar om allvar eller lek, tidsfördriv eller något annat. Kanske uppnå en kommunikation med att blogga eller som somliga gör, hon själv också, häftar sig  på dundermedlet facebook, för att veta att man är en del i något större? Att man inte är ensam – att man blir sedd och hörd?

Marknadsföring av den egna existensen. Är det vad hon håller på med nu? Tja, hon ruskar på huvudet och funderar allvarligt på om hon ska klicka på knappen ”Publicera”.

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s