Att känna seger

Nu har det visst vänt, det här med det onda i armar och ben. Sedan ett par dagar har viljan segrat i mångt och mycket. Viljan att ta itu med det som bara inte gått tidigare.     Sedan mitten på januari har hallen fått ta emot klagolåt, stånk och stön och oj och aj, när persedlarna skulle på. Ett rantande ut och in fyra till fem ggr om dagen, och kanske detta har bidragit till den bästa av övningar för att stretcha och stärka muskulaturen.

(alter ego)

Hon vaknade och kände ett djäflar anamma. Solen lyste in på mattan och Bamse låg och gonade sig i värmen. Ögon smala som springor glodde lite slött på henne så någon större brådska borde det inte vara för rastning, tänkte hon och satte på kaffepannan och tog det lugnt.
Känslan satt kvar i huvudet och varför inte ta fram dammsugaren och göra det som borde ha gjorts sedan januari. Antingen blir det återfall eller också är det dags att utmana för att se vad kroppen säger, tänkte hon och manövrerade in Snabeljohan i ett av rummen. Sedan rullade det på av bara farten. Visserligen i sakta mak, men väl ute i hallen så bestämde Bamse att nu får det vara nog. UT!

Åter inom väggarna började ögonen hennes vandra hit och dit om att ytterligare utmana kroppen. Varför inte lägga den mattan där och den andra där? Hon river sig lite i håret innan hon sätter igång och med bibehållen entusiasm och förtröstan baxar hon med mattorna och måste därmed dra i lite möbler, fram och tillbaka, för att åter ställa dem på plats.
Det tar tid men hon är försiktig och tänker på morgondagen. Ska hon ramla tillbaka i smärtorna nu? Tja, vad spelar det för roll, tänker hon och tror därmed att hon behärskar världen och livet. Det blir ju ändå som det blir.

Morgonen efter när hon vaknar känner hon att det ömmar men inte värre än vanligt. Väl ute på promenaden med Bamse så hinner hon sträcka ut och töja på benen och svänga med armarna, och väl inomhus igen blir hon glad när solen ligger på och att det t.o.m. luktar gott där hemma.

Att ta sig igenom och liksom vara på andra sidan är fantastiskt. Nu vill hon inte utmana mera på ett tag för hon är hjärtans glad att hon fått tillbaka kraften. Den där som för människorna framåt. Nu vill hon inte ha mera bakslag trots att både den ena och andra utmaningen ligger framför henne. Men de har inget med kroppen att göra längre. Hon har segrat över självömkan och gnäll.

5 reaktioner på ”Att känna seger

  1. Även jag blir så glad över det du berättar – härligt att känna att orken förslår hyfsat! Molly har linkat lite de senaste dagarna, men verkar bättre idag. Själv är jag dunderförkyld och sover taskigt, och gnäller för mig själv. Kram på dig, och ta det lagom lugnt

    Gillad av 1 person

    1. Hej Margareta och hoppas att du kryar på dig.
      Ja, det känns som ett under, så här dagen efter. Det är lite underligt, men jag lutar åt att bekymmer även har en del i den sega processen som varit. Men fan anamma…. här ska tömmas ut en massa bråte så vi får träffas och kanske med ”tur” ta en tur härsan eller tvärsan. 😀 ❤ ❤

      Gillad av 1 person

      1. själv har jag faktiskt deklarerat idag… Berättar bara för att retas lite – men kanske du orkar göra det nu med nyfunna krafter – om jag bor härsan eller tvärsan vet jag inte – men jag vet att du är välkommen – ditt rum är just nu upptaget av Vimsan, men hon kan bo i de bakre regionerna om du och Bamse kommer

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s