Knytblus – (slips)

 

För länge sedan när jag gick på utbildning inom samhälle och reklam, så hörde jag ett intressant föredrag angående hur kvinnor, för att hävda sig i manssamhället, började anamma manliga kläder.

Det är inte så himla länge sedan vi bara gick i kjol. Jag var en av dem som bröt den heliga regeln med att byta ut kjolen mot långbyxor på en arbetsplats. Det var så sent som på 70-talet. Visserligen var Västerås ingen pånyttfödare i saken men troligtvis hade jag och några jämnåriga flickor hörsammat modet att vi visst kunde ha byxor, även på arbetsplatsen. Och hur var det med de första kvinnliga poliserna? Inte fick de ha byxor.

Nåväl, föredraget handlade om hur påverkbara vi är. När Montgomery kavlade upp byxbenen för att inte skita ner dem på ett besök han gjorde i Sahara under andra världskriget, så anammades detta till ett mode med slag på byxorna. Alla skulle därefter ha slag.
I den ständigt pågående kvinnokampen för lika värde, så har även modet varit en viss list för att framstå som likvärdig. Från dräktjacka till kavaj och någon gång (kanske så sent som på 90-talet) kom den där knytblusen till, enbart för att hävda sig mot alla slipsnissar.

Kläderna symboliserar så mycket. Det vet vi alla och att det även använts som en maktfaktor för att visa i vilket stånd vederbörande befinner sig i.
Numera tror jag att det endast är hotellbranschen som vågar trotsa modenycker och nedvärdering med att tvinga sin kvinnliga personal att bära högklackat. Vet inte hur det är med flygvärdinnorna numera men jag antar att de måste ha en lite högre klack än de manliga dito. Men det låter jag vara osagt, för det vore ju katastrof om de manliga nedvärderingarna av kvinnan består på den fronten.

Så för att återgå till blusar som symbol för att jag som kvinna måste bära den för att stå i lika position som en man, har aldrig föresvävat mig. Jag är stolt och stark ändå över att vara kvinna. Har i alla fall varit. Numera en tantalona som för det mesta går i fådda kläder och inköp som befrämjar återvinningen av sopberget, (utom byxor då, förstås).

Godmiddag i solen 🙂

2 reaktioner på ”Knytblus – (slips)

  1. Även jag var bland de första med långbyxor på jobbet, 1973 i Stockholm… Och knytblus har jag aldrig haft, inte slips heller. Nöjsam läsning, skrivet med gott humör i solen – det gillar jag! Kram igen

    Gilla

  2. Någongång slutet av 60-talet kom utställda byxan och då innan den slog igenom så sydde min mamma första utställda byxorna till syrran och mig. Vi blev retade som bara den, så var det att ha en modemedveten sykunnig mamma i uppväxten. Antar att jag är något yngre än er, byxor var så självklara att jag inte ens minns om det var något speciellt att ha dem på sig på jobbet. På 80-talet däremot minns jag att jag hade en smal slips på mig då och då på jobbet. Knytblusgrejen har aldrig varit något för mig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s