Väntans tider

Äntligen börjar krystvärkarna komma. De där som ska ge ett nytt liv.

Nänä, jag är inte med barn. Det fungerar inte längre. Men barn kan man få på många sätt. Min länge efterlängtade ligger nu i händerna på en barnmorska som fixar till layout och korrigerar och om bara en liten tid kommer det utlovade verket hem i brevlådan.

Är man som jag en skrivare, inte författare, utan en som bara gillar att berätta, så finns det inget längre något som hindrar detta. Det är roligt och ger stimulans åt hjärnverket.

Läste på en blogg att vederbörande hade haft en träff med Kim Kimselius. Yrvädret från Blekinge som i rasande fart skriver den ena historien efter den andra. Hon har ett tema men det har inte jag. Köpte alla hennes böcker på bokmässan en gång i tiden och gav bort till barnbarnen. Inte mottogs det så särdeles, men några räddades undan till en som faktiskt uppskattade dem. Kim forskar och utgår från fakta ur verkligheten. Hon vill förmedla lärdom till ungdomarna. Det gör jag inte heller. Mina historier har visserligen ett fundament men vad övrigt är, så är det bara fantasier och gallimatias.

Hon har med andra ord en ordentlig plan när hon kör igång. Det har inte jag. Nä nä.. jag bara kör och väntar in vad som ska hända. Mina personer får i principip göra vad de själva vill. Det är de som ger mig impulser i olika riktningar. Inte visste jag när jag började med den som snart är klar, att personerna skulle hamna här i hemtrakterna. Inte en susning. Det blev så att de ledde mig hit.

Vad vi har gemensamt är att vi båda rör oss i tider som har gått. Historiskt och med äventyr utöver det vanliga. Inte deckarform och annat som ska uppta hjärnorna med att försöka klura ut vem boven är. Iofs, så läser jag just nu GW Persson bok ”Kan man dö två gånger”, och det är klart intressant eftersom det utgår från ett fall som verkligen har förekommit. Men intresset ligger hos mig själv och jag och Louise har ivrig kommunikation över nätet för att det ska bli rätt och riktigt.

Jo, faktiskt. Visst vill jag förmedla något. Speciellt med den här boken och det är att de som vandrar runt och beskådar landets mest bevarade miljö från yngre järnåldern med sina skeppssättningar och gravhögar, så ska det finnas en liten historia om hur det kunde vara att leva just där OCH hur de kom dit OCH vad platsen hade för syfte utefter Mälarens stränder. ”Völvan spår – stegen redan lagda”, kommer boken att heta och visst kan det passa bra i dessa dagar då vi avkristnas mer och mer och ägnar oss åt andar och spöken, speciellt på tv-skärmarna.

😀

 

15 reaktioner på ”Väntans tider

    1. Tack Margareta ❤
      Vi tar den som den är efter att jag ändrat faunan till floran. Det får räcka men käre värld vad det har varit mkt jobb med bindestreck. Jag har ju konverterat om några ggr för att se hur många blad det skulle bli i A5 och då har det blivit avstavning utan att jag kunde göra något åt det när jag sen vände tillbaka till originalet. Ändrat en sel namn och då har det också blivit struligt men jag tror att det är ordning på det mesta nu. Jag har skrivit att alla fel och fantasier helt är författarens ansvar.
      Nu vill jag skriva om "vår bok" i imperfekt men det vet i hundan om det är värt besväret. Den är ansenlig i storlek. Tror att jag då ramlar in i något jag inte behärskar. Vad tror du?
      Men… jag ska klara av sommaren först, med den stora fyrhjulingen och komma på besöka dig.
      Kram ❤

      Gilla

  1. Det visar sig men varför inte. Finns det bara minsta lilla intresse så kanske någon läser ut hela. Du ska veta att det är ett smalt område för intressen ligger sällan i historia. Vem bryr sig när inte läsaren själv kan identifiera sig med rollerna, liksom. Det ska vara burn-out och mord på kvinnor i första hand, kriminalkommisarier som är smarta som rymdforskare, minst. Och så sex och samlevnad förstås, men det är ju fullkomligt ointressant för mig att skriva om.
    😀

    Gilla

    1. Jag passar nog in i din läsekrets alldeles utmärkt. Jag vägrar läsa deckare och thrillers – eller för den delen kärleksromaner som antingen är sötare än sirap eller så fyllda av sex att det blir ren sirapsklissiga. Jag vill läsa böcker som gör en glad, som berör och/eller som berättar en historia som ger andrum i vardagen – skapar en miljö runt läsare som en varm famn. Hubbo gjorde det, liksom Tomas Sjödins böcker, böcker med hjärta och värme i vill jag läsa.

      Gillad av 1 person

      1. Vad roligt, för du myntade nu något som jag tror stämmer: skapar en miljö runt läsare som en varm famn.
        Har försökt belysa hur betydelsefullt det är med att kunna få/ha starka band med det som är avvikande och nytt. Som slutfasen i första delen:
        De två håller varandra i handen och talar om deras första riktiga möte. Då, när Säva ville dö och Ingerun jublade över livet. En resa de påbörjade tillsammans och nu känns som att deras livstrådar, för evig tid flätats samman.

        Gillad av 1 person

  2. Spännande att höra, jag håller tummarna att boken gpr bra. Fast jag får väl hålla mig i något mörkt hörn, jag som ständigt läser deckare. Får väl trösta mitt litteraturval med att jag har läst mängder av tung litteratur, som de flesta jag känner aldrig skulle drömma om att läsa. Äsch, så dumt, varför känner jag att jag behöver be om ursäkt för vad jag läser hahaha? Ha en bra helg nu, kram!

    Gillad av 1 person

    1. En ska läsa det man vill. Själv har jag alldeles för livlig fantasi så ruskigheter som jag ser eller läser försvinner liksom inte. De lever vidare i mina hjärnvindlingar. Bättre då att läsa sånt som inte ger mig mardrömmar utan blir trevluga minnesbilder istället.

      Gillad av 1 person

    2. Absolut inte be om ursäkt för det. Inte min mening. Det är förmodligen jag som negligerar andra genrer för att säkerställa mitt egna lilla område.
      Hade en gammal god vän en gång. När hon avled och hennes barn skulle länsa hemmet så fanns det hyllmeter på hyllmeter av deckare. Hon läste inget annat. Men så hade hon huvudet på skaft ända till slutet. Deckare ger säkert träning för hjärnan; att vara helt fokuserad hela tiden, för att kunna vara med i handlingen. Vad tror du? Så tro jag som visst har läst deckare men nu om dan, lite lat och vill helst ha det som flyter in utan besvär. 😉 😀

      Gillad av 1 person

      1. Då hade jag blivit lycklig, med arv av hyllmeter deckare. Men i mitt föräldrahem fanns det hyllmeter med ”riktig” litteratur sånt jag är uppväxt med. Nämen du behöver inte be om ursäkt, jag själv har varit periodare med deckare, jag läser dem helst när jag inte mår så bra, lättsmält och sen kommer jag inte ens ihåg alla jag har läst hahaha, jo ibland minns jag, brukar sätta en stjärna på första pappsidan för att lätt se om den är läst. Du vet jag får ju pocketböcker från olika håll, läser dem, för att sen skänka böckerna till korridorsbiblioteket på mitt sjukhus, när jag är där på besök. Kram

        Gilla

  3. Så där reagerar jag när de skriver om djurmisshandel eller visar hemska bilder på misshandel av djur. Men jag älskar att läsa om sånt många tycker är läskigt, redan som tonåring lånade jag böcker om balsameringsteknik, jag har en redig ådra av intresse för makabra saker. Om jag hade varit bättre på matte och inte så lättäcklad av lukter skulle jag nog kunnat bli obducent. Var och en är nog tokig på sitt vid. 🙂

    Gillad av 1 person

  4. Det är bra att ni finns och som tål det makabra som ofta uppfattas som läskigt.Tror inte att världen skulle klara sig alls utan er. Utöver obducent – polis – brandkår – ja, hala listan som tar hand om och som orkar stå ut med det som vi räddharar inte klarar av att uppleva.
    Jag för min del har varit en räddhare för det mesta. Fastän jag läste James Bond som liten och stora läkarboken med dess bilder som chockade mig, ja det som fanns i mor och fars lilla hylla med kultur. Den var synnerligen minimal, för det flyttades alldeles för många gånger.
    😀

    Gillad av 1 person

  5. Jag brukar säga till maken att jag inte alls vet hur jag skulle reagera om vi var först på plats vid en blodig otäck bilolycka, men han är ju helt orädd och lugn som en filbunke. Jag vet att jag blir väldigt effektiv vid de olyckor jag hittills varit med om, som grannen som höll på att bränna ner lägenheten/huset sjutton vet hur det hade gått om inte jag var hemma. Mitt största problem är ju att jag ska behöva ta hand om någon sjukling som rasar ihop ute, jag är ju så svag i kroppen, orkar ju knappt ta mig hem vissa dagar. En gång kom jag till min port efter en busstur, tittar tillbaka och ser en person ligga på gatan, tur som en tok så kom det tre personer ditrusande och hjälpte mannen. Då grät jag av lättnad, för jag hade nästan inte tagit mig till porten med min sjuka kropp. Kram

    Gilla

  6. Du ska sannerligen vara stolt … och inte är den för tjock heller. Lite fler ”ord” än vad du kanske brukar ge ifrån dig, men absolut långt från en tegelsten … haha
    Vi behöver prata omslag, och vara överens om typsnitt och band … mm 😉 ❤ ❤ ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s