Döda en myt

Om det är en myt för mig, behöver det inte vara det hos andra. Absolut inte, för i saken som gäller så kanske det är ett måste, men inte här hos mig.

När jag var liten så kommer jag ihåg ett bord som vi samlades runt och hade trevligt. Den känslan har följt mig. Det var ett speciellt bord som stod på ett särskilt ställe ute i vardagsrummet. Mycket vackert och dekorativt på alla vis. Men det användes endast vid ett fåtal tillfällen och det var när släktingar på 50-talet kom åkandes från Västmanland ner till oss i Småland. Då förstår t.o.m. jag att det inte var speciellt ofta, men jädrars vad det sitter fast, den där trevnaden då alla var glada och åt och drack och sjöng. Ja, bara det, för övrigt sjöngs det aldrig i mitt hem, möjligtvis kanske man kan kalla kakafonin mellan far och mor för sång, men nääääää… det var trätor i alla tonlägen.

Trots trätor uppskattar jag det som var. Samlas runt ett bord är viktigt. God mat, sämja och vänskap. Därför ska jag nu göra mig av med en gammal illusion, ett bord som bara står till ingen nytta. Drömmar att det åter ska finnas den där tillgången på samvaro som jag numera inte mäktar med. Jag behöver det inte längre.

Sedan jag flyttade in här i lägenheten så har det använts ett fåtal gånger på ett år. En möbel som bara står. När det inköptes av L, mannen min så hade han en dröm om att få sitta runt det med både nya och gamla vänner, OCH sina barn när de någon gång dök upp. Han hade också en dröm, eller en illusion.

”Kill it!” för  bövelen flyger genom min hjärna. Jag gillar inte att laga mat för att locka några till mig som en annan hönsmamma. Eller fixa små bjudningar till hittan och dittan som inte existerar längre. Nu är jag inne i en ny fas av livet. Nästa högtid blir när jag fyller 75 och nästa 80 och när jag fyller 100 så blir det låda med en microvärmd sur potatis, falukorv och lite klistrig sås.

Standard har varit något jag väjt mig emot annars, så varför tvekar jag? JO det kan jag tala om, magasineras – säljas – sopstation. Men det finns något mittemellan och det är att i morgon dag ringa till någon välgörenhetsinrättning och få det bortforslat alldeles gratis. Stort matbord med iläggsskiva samt sex klädda stolar. Lite retro från 60-talet.

Men sanningen om det här beslutet är egentligen detta; att mina barn aldrig dyker upp här hos mig. Jo, dottern kan titta in någon gång, men i övrigt är det hela tiden jag som är mobil och därav ska jag ha större yta och mindre som påminner om forna dagar.

Så stora rummet får bli både soffslapp framför tvn och kontor där allting ligger framme, för det ”lever” ju i alla fall. Datorn som trakteras flera gånger om dagen och innanför ett extra stort rum som jag kan hyra ut till hösten till någon som ska läsa på högskolan. Fy fasen vad jag är materialistisk. Det där kom jag på nu i ögonblicket. Får väl fundera vidare för hur det än är så är jag van att vara solo.

Det är första maj 2018 och ganska svalt där ute. Här inne hos mig ska en myt pulvriseras på ett eller annat vis.

😀

 

4 reaktioner på ”Döda en myt

  1. Vännen, det är bra att göra sitt liv som man själv vill ha det – och inte hoppas på att någon/några andra ska hålla liv i ”myterna” – pulvrisera på, bra om bordet kommer till någon som vill använda det! Kram på dig, har själv diverse som bör forslas bort snarast – har tvekat som du, men får kanske ändan ur vagnen nu… Kram

    Gillad av 1 person

    1. Härligt med lite medhåll 😀
      Ja, va17 gubbar, vad vänta på förgäves och just nu så bubblar det av aktiviteter. Är så himla i farten. Bord flyttas, stolar ner i källaren, bil som håller på att packas för varje gång jag går ut med Bamse, i morgon byta sulor på husisen och i morgon kväll möte med en oenig styrelse.
      Det är bra för jag glömmer värken i kroppuslingen och den ska inte få hejda framfarten. Det finns alltid de som har det värre. Men en pling till lilla doktorn i morrn för jag behöver lite starkare doser på alvedonen. Inte ska väl ICA och Konsumföreståndarna hålla med svensk sjukvård, eller?
      😀 Kram

      Gilla

  2. Heja dig! Har börjat på samma resa – vissa saker blir bördor oavsett hur fina minnen man har. Och minnena lever ju vidare även om sakerna åker ut… Kram ❤

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s