Packa upp…

… det där efterlängtade paketet med en alldeles egenhändigt skriven bok, tillhör förmodligen ett av livets små under. Ta i dem och tänka… har jag…?
Nu har de legat till sig någon dag och sensationen har lugnat sig. Sitter på balkongen och läser och upptäcker små fadäser med missade apostrofer, kommatecken och lite annat, men vad gör det… jag är inget proffs. Bara en människa som har en benägenhet att just vilja gå utanför ramarna och pröva något utöver, liksom.
När jag en gång började skriva just den här boken hade jag ingen aning om vart historien skulle sluta någonstans. Bokens egna invånare fick leda mig fram och utan prut så hamnade de till slut här i min nuvarande omgivning. Här där jag lever idag, ettusenfyrahundra år senare. Deras ande svävar omkring här och när jag går omkring på stället så är det som om de fanns runtomkring mig. Lite i fånigaste laget men varför inte? De kanske påverkar mig så jag tar tag i deras fortsatta levnad och töjer ut berättelsen ytterligare.
Men det vet jag att det inte händer, för jag är och förblir impuls och när jag avslutat ett projekt vill jag lägga det bakom mig och gå vidare till nästa. Fick härom dagen en idé hur jag ska presentera boken, och varför inte engagera några teaterbenägna personer som får agera i de olika situationerna som berättelsen har, och det är en ny vinkling på marknadsföring vad det gäller att lansera en bok. Borde ha tänkt på det tidigare men vaddåååå… har inte så bråttom. Känner några skådisar och jag ska ta och se vad det kan bli av det. En ny idé och nya tag. så nu blir det att se det ur teaterperspektivet. Hmmm… gamla vanor sitter nog fortfarande i. Kläder från dåtiden har jag också en kontakt med. Vendeltid och vikingatid klädde sig lika ungefär.

Tja… annars har det varit full fart på eftermiddagarna eftersom värken fortsätter att förgöra tillvaron på förmiddagarna. Men det haaar blivit lite bättre. Har bara en enda önskan och det är att åter få känna den mentala styrkan att kunna ta tag i – och att åter känna den fysiska styrkan att kunna dela på två sladdar som hänger ihop.

8 reaktioner på ”Packa upp…

    1. Ja det blir det verkligen. Är i startgroparna men inväntar knallskottet (men den som ska utföra bedriften verkar ha slarvat bort revolvern eller tappat krutet) 😀 Hihiiiiihihi….

      Gillad av 1 person

  1. Hoppas dina teateridéer kring boken blir verklighet, härligt att den nu ändå finns i verkligheten! Förstod nog inte riktigt det där sista med sladdarna, men uppfattar att du trots onda förmiddagar ändå mår bättre framåt dagen – hjälper inte sjukgymnasten? Att ha ont är inte befrämjande för någonting… Kram en svalare morgon är de senaste dagarna, bara tio grader och vindbyar. Är på landet med Vimsan (på rymmen här ute nu, men någon har i alla fall ätit hennes mat i natt), Molly och Jan. Kram på dig!

    Gilla

    1. Med sladdarna är det så att när jag ska dela på dem när de är förlängda med varann så måste jag ta till foten för att klara det.
      Ja, den id´n är inte så dum men hur fanken ska jag hinna organisera. Vet sen gammalt hur knepigt det kan vara att få ihop en liten grupp och kläder därtill -dessutom sommartider. Att skriva ner är ingen match.
      Ska meditera på eftermiddagen och se om jag kan få rätsida på virrvarret innanför pannbenet. Hehehehehe…
      Sen måste jag och du hålla oss lite ajour med varandra så jag vet var du är på ett ungefär. Tänkte ta mig en tur vid tjänlig fjäderlek 😀
      Puss ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s