Mat

Kan låta lite lamt med ordet mat i rubrik, men det finns en anledning att jag skriver av mig om detta.

Jag vet inte och inte begriper jag heller, varför det alltid ska pratas om mat. Så länge jag funnits till… näää nu ljuger jag men väl från tidiga barnaår har jag varit med mat (hur blev det där nu då?) Nåväl, uppvuxen med en mor som drev restaurangrörelse och allt sedan barnsben var jag tvungen att vara med och ”hjälpa till” som det hette på den tiden. Ett ansvar liksom, som präntades in inom familjen. Ett krav som sällan ställs i dagens samhälle där barnen inte ens tar bort tallriken efter en måltid. Lite kategoriskt sagt men visst är det förekommande. Jag ser ju – har ögon.

Men det handlar inte om det utan hur jag på min väg genom livet ofta kommit i kontakt med sådana som inte tänker och pratar annat än mat. Eftersom jag helt och alltid avhållit mig från egna ovationer över min egen kunskap på området så har dessa personer fått för sig att jag inte kan. Dessvärre, min dumstnut, har jag låtit dem hållas och nu när jag fortfarande bevisligen lever vid 70 års ålder, så börjar jag faktiskt bli jä..t trött på tjatet.

Fångad i min egen råttfälla nödgas jag ta emot från givmild vän det hon har lagat för dagen. Detta behjärtansvärda händer då och då och jag ler och tackar för omtanken, men innerst inne så tänker jag näääääääääää… inte nu igen. De där små lådorna av rester smakar nämligen päck. Inte ens Bamse vill äta.

Nu är det så att denna omtanke som jag omges av från denna person, kan jag inte ta bort. Det skulle såra henne djupt och inte vill jag för allt i världen såra någon och får ta skeden i vacker hand. Fortsätta skådespelet och det är tur att jag behärskar den genren.

Detta ovan sagda är ett litet pytteproblem i förhållande till dubbelmoralen i dumburken (som inte är en burk längre), där matfrosseriet samsas med insamling till världens barn som svälter (7000 om dagen i dagsläget). För ca trettio år sedan var det ”bara” 5000. Alltså har det inte blivit bättre på något sätt vad gäller mat, som var dagens lilla rubrik.

En reaktion på ”Mat

  1. Nej, det där evinnerliga mat tjatet förstår inte jag heller. Jag gillar att laga mat, jag tycker om att baka när jag kan men jag har inget större behov att prata om det i tid och otid…

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s