Dansbanans uppkomst

Se föregående inlägg angående status på min hjärna, OM någon funderar över vad i all sin dar??? Dansbana?

Det är så enkelt att jag nu denna stilla morgon sitter på balkongen och försöker komma på några lugna lekar till midsommarafton. Det enda jag kommer på är en frågerunda med lite frågor om just midsommar och firande av den.

Så öppnar jag och googlar på just dansbanans historia, men ingenstans hittar jag det jag söker för detta väldigt unika i vårt land. Det handlar mest om hur de dök upp och hur folket förfasade sig över vad den förde med sig av otuktigt beteende bland ungdomarna. Spritkonsumtion och oäkta ungar som kom till i snåren.
Vad jag sökte var att detta fenomen uppkom när träindustrin fick fart utefter Norrlands kuster. Då blev det spill över som tillvaratogs av ungdomarna som insåg fördelen med att slå ihop plank till dansgolv istället för att svära över gräsrötter och annat som sinkade dansens framfart med flickorna. Detta vet jag är sanning men kan inte hitta det och verifiera med fakta.
Jag har hört detta berättas och tvekar inte att det är sanning. För hur i helskotta skulle fattigt folk överlag i landet ha tillgång till en sådan lyx? Slutet av 1800-talet, trots att industrialismens tidevarv startade, kunde inte ha hunnit nått svenska folkets tomma byxfickor.
Visserligen lånades stuggolv hos någon snäll människa och loggolv kunde också förekomma men folk och ungdomar fick trava milslånga sträckor till detta enda nöje. Så småningom fanns det dansbanor, hart när, i varenda socken. Och… det enda land i världen som kom först och har haft utedansbanor är just Sverige.
Tack vare träindustrin – ett av vårt lands största tillgångar genom tiderna.

Sen att räkna ner 600 ärtor i en burk vet i katten om jag ids göra. Däremot att på fyra minuter skriva ner så många efternamn som syftar på träd, kan i sanning bli roligt. Syrran som nyss ringde räknade upp ett tjugotal på några minuter, allt ifrån Lindrot, Björk, Alkvist… tills hon kom till Nyponbuske. Där brast vi i skratt och nu funderar jag verkligen hur det är med hennes Alzheimer. Är det inte bara närminnet som sviktar?

Här är svalt och skönt denna måndag eftersom det regnat lite i natt. Träden sträcker vällustigt på sig, Gräset ger ifrån sig intressanta dofter där Bamse fastnar med nosen, som fastklistrad och helt omedveten om världen.

🙂

 

 

3 reaktioner på ”Dansbanans uppkomst

  1. Nu ska vi se om jag hinner skriva innan jag ramlar ur. Hände när jag skulle kommentera förra inlägget.
    Stort GRATTIS. 🙂 Hoppas du är nöjd med dagen.
    Jag hade gärna velat kunna beställa nattregn så jag slapp vattna blommorna varje kväll.
    Klokt beslut att gå ut med Bamse. När jag började blogga trodde jag att det var de närmaste och släkten som skulle läsa och kommentera. Tokfel hade jag som vanligt.
    Nix. Jag tror inte ens du fått en släng av den hemska sjukdomen som din syster fått. Däremot tror jag ibland att jag drabbats. Som tur är brukar det gå över. 😉 Egentligen inget att skämta om. Men jag brukar skämta om mig själv när jag gör galna saker. Tror jag varit så lite till och ifrån hela livet. Alltid roligt att kunna roa sig själv. Jag har alltid snackat med mig själv när jag är ensam. Vad tror du det är för diagnos? 🙂
    Kram Bosse

    Gillad av 1 person

    1. Ja du Bosse. När det gäller oss med en benägenhet att ha för många ord i huvudet, så sipprar de ut i en jämn ström. Högt eller lågt, men ut ska det. Och räcker inte det så tar vi till tangenterna och spyr lite där också. Sen om det är galla, vilket vi naturligtvis inte visar offentligt men väl att vi skojar och raljerar för det är då sant….. skoja med sig själv går alldeles utmärkt. Det tar jag till, iaf när di int begrip nåt. 😀
      Tack för grattiset och dagen har varit alldeles händelselös förutom några samtal med anhöriga som faktiskt hörde av sig och mot kvällskvisten kom grannen/vännen ner med nykokt jordgubbskräm som hon ville bjuda på dagen till ära.
      Fattade nyligen att du och familjen ska flytta till Visby. Jaha, så bra. Då finns en anledning att besöka staden. Jag har ju ett par böcker jag med som du naturligtvis måste läsa 😀 😀 😉
      Kram på dig!

      Gilla

  2. Jag har dagar och stunder med fullkomlig demens. Men det är min läggning. Har alltid varit disträ och lättsplittrad. På ett sätt en tröst, men på ett annat sätt oroande då jag inte har så mycket skärpa att ta av.
    Men jag ska väl vara rättvis mot mig själv och erkänna att jag även har dagar av både skärpa och fokus. Ibland har jag t.o.m. känt mig lite intelligent … hahaha
    Korttidsminnet är mycket sämre nu än det har varit … det måste jag nog däremot acceptera, hur tråkigt det än är. Långtidsminnet hänger fortfarande med ganska bra.

    Det här är väl bland det tråkigaste med att bli äldre. När huvudet börjar bråka och kroppen inte hänger med så bra. Än så länge är det inget stort problem för mig med vare sig det ena eller andra, men jag känner hur det kryper på för varje år. Visst kan man bli lite rädd, eller åtminstone känna olust … Då är det bra att kunna skämta om eländet, och att i grunden vara lite tokig kan nog underlätta … hahaha
    Stor kram från mig, min kära A-Lott ❤

    Gilla

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s