Borde vara nöjd och glad…

… men det är något som inte stämmer. Med kroppen.

Eller är det sinnet som drar ner det fysiska. Vet i fan! Hur som helst måste jag lägga in en högre växel mellan varven. Nå, nå, mellan varven? Varenda morgon sitter muskler och ligament som insmorda i segt sediment, av vilket jag inte kan hitta någon vettig benämning på. Det gör ont. Det vet jag och nu när jag är hemma för ett tag så blir det inte av att lägga i någon övre växel. Behöver inte starta igång med att ratta husbilen som faktiskt ger cirkulation där det behövs. Nu går jag mest omkring och våndas över att behöva röra på mig.

Så där ja, nu var det gnällt.

Kan i alla fall berätta att jag haft gudomliga dagar. Kom hem i här om dagen och hade kört 180 mil. Så dagen efter sov jag hela dan. Min syster som har sin sjukdom är nu nöjd och glad för äntligen kom hon utanför 50-skyltarna där hon bor.
Upp genom landet och hamnade på Flatruet. Där kunde jag konstatera att jag inte skulle orka hela den tänkta resan över Stekenjokk. Men vi hamnade i både Östersund med Frösön och på Höga kusten. En hel vecka och vi tog det lugnt och stannade precis när vi ville och önskade. Helst på de naturskönaste platserna vi kunde hitta. Har hunnit att filosofera under resans gång om det är det här jag vill eller inte. Ha husbilen kvar, menar jag.

Väl hemma kommer alltså den där tröstlösheten över mig igen. Vad göra med livet? Vad vill jag  – vad kan jag – vad är det för mening? Det är djupare tankar och är inget gnäll. Däremot en inre livskris som bearbetas gång på gång. Påminner om en vän som håller på och ältar hon också. Vad är det för fel på oss? Är vi bortskämda av livet eller har vi inte haft tillräcklig förmåga att säga ifrån vid rätt tidpunkt. Vilka vägskäl stod vi inför och varför valdes det fel, ganska många gånger.
Fy hundan, det börjar jag förstå när jag försöker memorera mitt liv på pränt. Det finns förståeliga svar lång, långt tillbaka i barndomen, faktiskt. Hittar både det ena och andra och under den resan vi nu gjort, min syster och jag, har vi ventilerat ur barndomen. Hur vi hade det – vad vi upplevde – hur vi hanterades och hur vi hanterade situationer som var oss övermäktiga.

Alla har sin saga och ur en ryggsäck som är ganska fylld så är det fortfarande långt till botten. Hur många är det som vågar vända ut och in på den? Bara undrar i största allmänhet. Skickar ut frågan i luften och väntar mig inget svar.

Vidare så kan jag tala om att jag faktiskt gjort sommarens dopp. På en camping i Åsarna så var vi ner till sjön och naturligtvis måste jag känna vilken temperatur det var. Tjänligt för kroppen s.a.s. Jodå, kunde jag konstatera och skulle ta stöd mot stenarna men de var så hala så jag vek mig långsamt ner i vattnet med kläderna på. Lugnt och fint och syrran var tvungen att, trots skratthysteri, räcka ner sin käpp så jag kom upp på land. Jag dyngsur och båda glada vandrade vi tillbaka till campingen och mötte på vägen några tyskar som glodde undrande tills jag vred vatten ur kläderna. Achså så blsss såå ach såachså, sa de och slog ihop händerna varpå jag blev tvungen att nicka bekräftande fast jag inget begrep. Inte syrran heller. Hon kan inte ens engelska.

🙂

 

 

 

8 reaktioner på ”Borde vara nöjd och glad…

  1. Så glad att ni fick bra dagar ihop din syster och du ❤
    Livets ryggsäck har jag tagit för vana att vända ut och in på lite då och då – tänker att livsresan kanske blir lättare om man inte släpar på en massa bagage… Ibland lyckas jag och ibland inte – men det känns på nåt sätt mindre viktigt.
    Hälsa Bamse 😘

    Gillad av 1 person

  2. Vännen min, glad är jag åt att du och din syster kom iväg och åkte så långt, och jag skrattar åt ditt bad… Inte åt att du har ont när du rör dig. Kan du inte få hjälp av den där sjukgymnasten från i våras? Eller hjälpte det inte? Om det handlar om sinnet eller kroppen är alltid svårt att veta, du kan bara fortsätta att fundera över det och över annat. Alla val vi gjort, alla beslut vi fattat – de är historia; de kan inte göras ogjorda, men vi kan kanske fatta andra beslut framöver. Åtminstone ibland, beslut som är bra för oss, både dig och mig. Värmen är svår att stå ut med, men snart är det november! Kram på dig

    Gillad av 2 personer

    1. Håller med om att de beslut vi gjorde kunde vara både bra och dåliga, men om man som jag, jagat genom livet som en dåre så har jag inte haft tid att reflektera. Inte förrns nu. Det är bara nyttigt men det tar på krafterna och förmodligen har somligt kommit ifatt och för mig är det att nu ta lärdom. Jag ser saker i ett annat ljus numera. Lugnare och mer objektivt.

      Har funderat från och till när det är dags att vända näsan hem till dig några dagar. Du får höra av dig när du väl är på hemmaplan.

      Gick förbi den nyöppnade frisörsalongen idag men de kunde inte klippa till mig förrns nästa vecka. De väntar tydligen på en kvinnlig frisör. hehehehee… jaja jag säger då det. Fullt med annonsering om både det ena och det andra på fönster och dörrar men utan en kvinna… hahaha…

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s