Att inte ha det värst

Igår var jag med upp till lasarettet där det ligger en person som har en exakt medicinsk kopia av vad min kära Lennart led av. Skillnaden i ålder är otrolig. Han var 72 och den här är grabben nyss fyllda 47.

Jag kan bara konstatera att hans hustru (precis som jag) förnekar det hon ser. Kanske att han med sin ungdom själv utstrålar en optimism om att det ska vända. Eller också döljer han sanningen väldigt väl. För mig är den uppenbar. Dels för att mitt förnuft säger som det är och med en egen referens kan se lite mer objektivt.

Vi stånkar över värme och vi stånkar över motsatsen när den är här. Jag stånkar inte för det är inte det värsta som kan hända. Tja, om vi får värmeslag, förstås. Det har mina tomatplantor på balkongen fått. De klarar inte av att dra åt sig det varma vatten som nästan kokar i krukorna. Dörren måste vara stängd och tanken har slagit mig att släpa in de två krukorna inomhus. Kanske de kan vakna till liv, lite grann. Det blir iaf några grader mindre.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s