Vet inte vad jag ska skriva om…

… men det påstås att det bara är att sätta fingrarna på tangentbordet så löser det sig.

Men helt lätt är det inte att ur melankoliska tankar lyfta fram det som är positivt. Men det hände sig att jag läste en luftig berättelse inne på en blogg och det, fast det handlade om operasång och avföring, så blev jag på gott humör.

Allt är så allvarligt numera. Speciellt i det som ligger framför i valarbeten som våra partier bedriver. Alla vill ju så innerligt väl och vet bäst, så det är en fröjd. Men det är det inte för gemene man. Vilsna i det snabba mediala omvälvningarna försöker vi klamra oss fast i det gamla invanda. Det är lite knepigt att ändra politisk uppfattning i de nya och utmanande rösterna som hävdar att det behövs en förändring. Nog om det för det är inte roligt.

Men varför ska det vara roligt. Jo, det vet jag. Får man inte skratta och ha ”lätta” tankar så somnar världen omkring. Det vet jag bestämt. För min hjärna har somnat och legat i dvala alldeles för länge.
Igår kom faktiskt en inom min dörr. En som jag sågat av från min krets av, vad jag trodde, vänner. Det tog visserligen tid för vederbörande att ta steget, men det gladde mig. Kvar i mitt hem lämnade hon en positiv energi och det är vad det handlar om. Vi ger och tar utan att vi förstår hur viktigt det är.

Jag ska på bröllop. Det är en händelse som jag inte är van vid. Vet inte när det var sist jag inviterades. Tror att jag var under 10-strecket och åkte väl med i bara farten, kan jag tro. Jösses… över 60 år sedan.
Nu gäller det att inte min ena framtand lossnar för då går det om intet. Den omhuldas väl av tandradens ägare, men den lever också sitt eget liv. Stiftet är av och jag vet inte om det är jordens dragningskraft eller om den har bestämt sig på egen hand att leta sig ut ur sitt fängelse. Härom får jag berätta vidare efter tilldragelsen. Bröllopet alltså.

Nä, nu ska jag sluta för Bamse behöver ut och nu ska vi pröva om hans hitintills omlindade tass klarar trycket mot marken. Var tvungen att ta bort stödförbandet för av någon anledning har det blivit nedkissat och tänkte att; det kan ju inte vara bra.

🙂

 

 

2 reaktioner på ”Vet inte vad jag ska skriva om…

  1. Hoppas hundpromenerandet gick bra. Bröllop, det borde kunna ge dig något att glädjas åt – framtanden får se till att stanna där den ska (om inte annat kanske en akuttandläkare kan klistra fast den) – och skrev gjorde du ju, det fungerar att sätta fingrarna på klaviaturen! Hur går det med teatertankarna? Läser just nu korr på en bok om utmattningssyndrom – en del av tipsen där är bra även utan den diagnosen; t ex att skriva ner ett par tre saker man faktiskt är tacksam över, varje kväll; att tala om för sig vad man är bra på; att inte ta ut oro och elände i förskott… Kram på dig!

    Gillad av 1 person

    1. Tack för respons Margareta ❤
      Han håller ännu tassen ovan marken men den har ju varit väl inpackad i fyra dygn nu. Får väl bandagera om i värsta fall.
      Varenda jädrans dag tänker jag igenom vad som varit/är och ska bli bra. Det hjälper visserligen men när det kommer till självkänslan är den som bortblåst. Begriper bara inte varför – så här dags. Hehehe… 😀 tja, varför inte. Den delen av livet ska också prövas.
      Fasiken vad jag vill med upp till Näsåker. Inte bara för att skriva men väl få känna atmosfären på Gästis och njuta av den vidunderliga naturen.
      Kram ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s