Leda eller leda

Behöver skriva lite för att fånga lite av det lilla positiva som finns kvar. Med automatik tänker jag, med fingrarna över tangenterna ordet: leda. Ett har jag tagit mig före och det är att på skrivbordet ha en ”kladd” där jag skriver dagligen, så gott som, hur det är ställt inne i huvudet på mig. Rätt så bra taktik faktiskt men aldrig någonsin skulle jag lägga in det här.

Har börjat prata med mig själv. Högt. Bamse glor på mig, lite skrämt så där, och jag ställer om rösten för att inte skrämma livet ur honom. ”Nej då lilla vän, inte är jag arg på dig inte.” Och det är jag absolut inte. Bara så jädrans less på allting. Det är som om ledan flyttat in i hela kroppen och sipprar ut genom gapet. Natten som var har jag sovit i tolv timmar. Bara för att slippa stiga upp och möta ledan. Min lilla friskvårdskonsulent är den enda som får mig på benen och det är en evinnerlig tur. Han är en sovpotatis han också så det går ingen nöd på honom. Han snarkar vidare tills jag vacklar ur bingen och börjar klä mig. Och det första vi gör är att gå ut, förstås.

Jag har aldrig i hela mitt liv varit deprimerad. Har alltid varit av den positiva typen som övervägande ägnat mig åt att göra andra ”glada” för det har faktiskt smittat mitt eget sinne. Vänt mångas dystra tankar och fått dem att greppa livet igen. Inte för att jag har ägnat mig åt något psykologiskt, utan det har bara fallit sig naturligt för mig. Och detta trots att jag mist två barn och två män. Ja, det är förunderligt. Kvar står en helt sund attityd till det att ”det var ju livet och alla får inte mer än de orkar bära” liksom.

Så varför i hel..te är jag less och deprimerad så här dags? Över 70-strecket. Jag blir inte ledd och inte leder jag någon annan förutom Bamse. Och det här jag nu sitter och skriver lär inte leda någonstans. Jag får väl istället skämmas ögonen ur mig för att jag inte kan förmedla något världsligt eller roligt – något pågående som är intressant – något klokt och förnumstigt. Tja, i offentlighetens tecken, något att ta till sig/lära/ fundera över/förklara/att gråta eller skratta åt.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s